Det vilda!

Poesins örnvinge-slag
är väl ofta mer som sparvvinge-fladder

Diktens lejonvrål
nog mest som huskattens lilla pip

Men ändå finns därinne
       - det vilda!

Tredje advent

En trio
av ljus som brinner med brio -
ett sken som vore det himlasänt,
ikväll, för nu är det tredje advent!

Hur var det med Sven Dufvas släkt?

Sven Dufva i aktion

Idag är det Finlands "födelsedag". Härmed skickar jag gratulationer över Östersjön. En del av mina vidlyftiga släktrötter letar sig bort till grannlandet, och tillbaka till den tiden när vi var i samma land. Även några finska soldater finns i släkten. En skall ha varit med om bygget av Sveaborg.

Men den mest kände fotsoldaten i Finland var (kanske) en litterär uppfinning av gamle Johan Ludvig Runeberg. Det rör sig givetvis om den tappre men kanske något klent begåvade Sven Dufva.

Vi vet ju så mycket som att hans far var militär, närmare bestämt underbefäl. Sergeant nämligen. "Sven Dufvas fader var sergeant / avdankad, arm och grå" som Runeberg skrev. Men det måste väl ha funnits flera i släkten? Låt oss se vad lite släktforskning kan ge:

1.
Sven Dufvas moder var en tant
som gifte sig med en sergeant
och alltså sen
blev mor till Sven -
minsann!

2.
Sven Dufvas broder hette Tor
och gick omkring i stora skor
och sparka' sten
med starka ben -
vad han kan!

3.
Sven Dufvas syster hette Emma
gick mest hemma, bakte memma,
gilla' stöket
uti köket -
hon var grann!

4.
Sven Dufvas farfar var en knöl,
drack dan i ända dåligt öl
ur krus och balja
rapakalja
pimplade han!

(Rapakalja är enligt ordboken "osilat spisöl". Har givit upphov till det svenska uttrycket rappakalja som betyder "struntprat".)

Det torde funnits fler personer i släkten, men det är så här långt som forskningen kommit på nuvarande stadium.

Muminmormor

Diktens föremål på sin bokhylla. Dikten i sig är ett försök att skriva enligt finsk runometer.

Muminmormor med sin väska
plirar vänligt från en hylla,
står nog där som gammalt minne
från en resa till vårt grannland
som ju var min mormors hemland.
Åboland och Österbotten
där har många släktled slitit,
de har blandat bark i brödet
kämpat hårt med starka nävar,
druckit kosken, svingat pukko,
väl till påsken ätit memma,
svurit vilda finska eder
och väl var't som folk är mest.

Meteorer - änglar

(Dikten skrev jag i förra veckan. Idag låg den lilla ängeln framför mig på grusgången.)

Meteorer faller
     eldklot
fallna änglar -
så kommer
himlen
till jorden

Tryckfrihetens höst?

Bilden kommer från den här sajten.

Den svenska tryckfrihetsförordningen firar 250-årsjubileum snart. Men hur är det med tryckfrihetens möjligheter att överleva? Känns det inte som kalla vindar blåser ibland?

Tankar blåser förbi
Höstlöv i vinden
Himlen grå
Kanske vintern snart fryser vind och löv
Tankar döljs av snö
Tankar fryser
Tankar dör

Höst, åldrande

Vinden gör ett kast mellan grenarna,
och rasslande virvlar löv mot marken.
Glest regn faller över höstlandet.
Det är som med mänskans åldrande.
Den unga hösten kan vara vacker
med lövverken genomlysta.
Den sena hösten kanske inte är vacker
med regn och isvind bland kala grenar.
Tilltagande mörker, ljus från likgiltiga stjärnor.
Men trots att kosmos är en grav: låt oss glädjas
åt solljuset i guldskimrande blad ännu!

Hösthäger

I höstens skarpa morgonsol
stod en häger, stilla, benvit,
på en gren vid vattnet.
Ibland såg den över viken
med ett ögonkast. Så åter
stod den i inåtvänt grubbel.
En bild av eftertanke kanske
(eller kanske av inga tankar).
Kanske den såg efter småfisk,
kanske den fått sitt morgonmål.
Med starka fötter på grenen
stod den ändå alltid stadigt.

Höstvind vimlar runt med träden
med löv som redan gulnar,
medan hösthägern än på grenen
vilar och verkar bida sin tid.

Tre dagar i oktober

Oktober har tre dagar:
de soliga, de grå - och de andra
som upplevs när livets skepp
håller stadig kurs
mot det oundvikliga isberget.

Börsen i Kina - dagsvers/satir

Börsen går dåligt i Kina
Kina har gått på en mina
Alla maoister kan flina
Resten kan bara grina

Gustav III - Clerihew

Enligt Alf Henrikssons oumbärliga Verskonstens ABC har Edmund Clerihew Bentley (1875-1956) "... inskrivit sitt namn i engelsk verslära genom att uppfinna en strof som kallas clerihew, en skämtsam fyrrading som byggs upp på ett personnamn ungefär som en limerick byggs på ett ortnamn."

Minns du Gustav - den tredje?
Somliga gör det med glädje.
Men Gustavs romantiska dröm
sköts sönder av Anckarström!

Kretslopp - tanka

När molnen samlas
och krossar bergens kammar -
då uppstår stort dån.
Sand rinner ut i havet.
Havsbottnen stiger till berg.

Gnäll - siciliana

Siciliana är enligt Alf Henrikssons 'Verskonstens ABC' en diktform av tvåradiga verser där andra raden upprepas medan första raden rimmar genom hela dikten.

Idag skiner solen gott
Jag sitter mest och gnäller

Ängslas för stort och smått
Jag sitter mest och gnäller

Trots liv som är gott i stora mått:
Jag sitter mest och gnäller

Tanke-tankas om fåglarnas tystnad

Mitt i sommaren:
en ensam koltrast sjunger.
Men snart tystnar den.
Kanske nu trasten menar:
"Jag har gjort mitt för året!"

Svarthättan visslar
Det är promenadväder
Ljuden vandrar bort
Tystnaden betonar nu
vikten att lyssna noga

Skogsduvan sågar:
"Så-gar så-gar så-gar så ..."
Vad är det bra för?
Sågverket stängs för året
Tystnaden kommer närmare

Silltruten tiger
Skriandets tid är över
Afrika väntar
Sjömärkets tyste vaktpost:
i morgon är den borta!

Sommarsolstånd

Sommarsolstånd
bör njutas med förstånd,
för nu, vad det lider,
ohjälpligt skrider
året mot mörkare tider.

Utan ett spår

Molnet
lämnar sina avtryck
på himlen bara ett ögonblick.

Strax därpå
är förövaren borta.

Utan ett spår.

Stenens vikt

Stenarna väger tunga i dikten.
Orden är lätta, men själva vikten
skapas av diktarens tankemöda -
den får stenen likt lava glöda!

Yrvaken sten

I Japanska dammen, Bergianska trädgården, Djurgården, Stockholm.

Där står stenen
Bligar yrvaket
mot solen och nordanvinden.

Skäggdoppingparet
dyker och vänslas i vågorna,

medan himlen med ens blir oändlig!

Det blå! Det blå! Det tar aldrig slut!

Vårens kråka

Vårens
svarta solglänsande kråka -
nyputsad,
till fest.

Träden
drar uppåt.
De höjer sig,
mig
och allt annat,
mot himlen.

De är visare,
pekar mot något annat.
Vägposter
utplacerade
av en annan intelligens.

I gräset
går vårens svarta solglänsande kråka.

... sååå april!

(Först ett haiku-försök, sedan fri vers.)

Hagelkorn slår hårt
April: ny överraskning
Solsken i morse

***

Tystar radion
Lyssnar
Hagel slår mot fönsterblecket
Prickar gårdens asfalt

I morse sken solen
Igår var det snöfall
Vad kan man säga?
Vad säger den blaserade ungdomen?
"Det här vädret är sååå april!"

Tre renga i rad - missnöje med aprilsnö

Jag vet inte om det är formellt riktigt att kalla de här tre stroferna (stavelser 5-7-5-5-5) för renga, men det är ändå något åt det hållet. De uttrycker mitt missnöje med att ett sent snöfall störde både mig och fåglar på skärtorsdagens morgon. Men så kan det ju vara i april ...

Sur på grund av snö.
Fågelskådaren muttrar:
"Jäkla busväder!
Knappt en fjäder syns,
knappt en taltrast hörs!"

Yrväder. April.
Dovhjortar betar i snö,
liksom en hare.
Glasögonimma.
Snövädersdimma.

Sidensvansarna:
Sobert sällskap i busken.
Rast på flykt mot norr.
Glädje en grå dag
när våren har slirat till.

Tornfalk - två alternativ

Eget foto: en av tornfalkarna i Riddarholmskyrkans torn.

Angående texten: kunde inte bestämma mig för vilken version jag ville ha. Antingen så här:

Riddarholmskyrkan:

Två falkar väntar våren

i tornets nischer.

Eller så här:

Riddarholmskyrkan:

Isig vårblåst. Två falkar

       i var sin tornnisch.

Återfunnet fragment bearbetas

Vid utrensning bland gamla papper återfanns detta diktfragment av okänd ålder:

Fåglar av  bly

(Tanken i) grå
formationer är/i flykt

Grå vingars flykt

Hopplös tanke

(Det var tydligen en liten dyster dikt som jag tänkte utveckla vidare, men det blev inget med det - då. Men om jag stryker och ändrar lite skulle resultatet kunna bli följande:)

Fåglar av  bly

Grå formationer i flykt

Hopplösa tankar

Solförmörkelse - möjligen en renga

"Solskäran" över Stockholm vid förmörkelsens maximum

Solförmörkelse
Telefonen är viktig
Man i hatt talar

Fåglarna tystnar
Stämningen magisk

Man i hatt talar
Telefonen är viktig

12 stycken på två dagar - Haiku-rally!

En prestation:
Tolv haiku på två dagar.
Man tappar andan!

(Alltså tolv små dikter författade 16-17 mars, med introduktionsdikt av den 18 mars.)

I.
Gatlyktor slocknar
men nu kommer andra ljus:
se stjärnesfären!

II.
Grågäss betar gräs.
Kanske känns kallt i näbben.
Natten var frostig.

III.
Japanska dammen:
Där sover salamandrar
än under grå is.

IV.
Rött öga i skyn.
Aldebaran lyser skarpt.
Tjuren blänger ont.

V.
Duvhöksskri - kanske.
Eller om det är sparvhök.
De är rätt lika.

VI.
Vägrenen frostig.
Solen tar snart det vita.
Men snö på fredag ...

VII.
Bofinken sjunger.
Sången låter förvirrad.
Mer övning behövs!

VIII.
"Klonk" säger korpen.
Flyger lågt över skogen.
Fågelkörens bas.

IX.
Plejadernas natt.
"Kan ses med blotta ögat."
Men jag är närsynt!

X.
Gangsterregimen.
Ukrainska oligarker.
Demoner vill krig.

XI.
Rykteskvarnen mal:
"Vad kan ha hänt med Putin?"
"Vlad the Hammer" ler.

XII.
Ansträng ej örat.
Radioskval pop non-stop
ställer inga krav.

Till slut

Till slut
vet vi inte ens
om vi har fog
          för vår osäkerhet och tvekan -

så mycket av rymden
          är ju svart materia (tror astronomerna)
och vem vet hur många universa det finns?

I allt detta
är våra frågor ingenting.

Poetkurs: Varning till anonyma poeter

Idag diskutera poetkursen frågan

Varför kan det vara olämpligt att publicera sin poesi anonymt på nätet?

Många väljer en pseudonym i stället för det egna namnet när dikterna skall läggas upp på nätet. Man hittar på något som låter roligt, eller man vill helt enkelt inte tala om vem man är. Men kan det finnas problem med det?

Jo, för att ta något uppenbart: man riskerar att Researchgruppen eller motsvarande kapar poesisajtens databaser och i allmänhetens intresse avslöjar de anonyma poeternas verkliga namn. Tänk själv vilka otrevliga situationer som kan uppstå …


Det bultar på dörren hos fyrtioårige grovarbetaren Gunnar ”Gurkan” Johansson i Åtvidaberg. När han öppnar står Robert Aschberg och en kameraman där.

RA (elakt flinande): Hej, vi kommer från succéprogrammet 'Inkvisitions-TV'. Du är alltså grovarbetare Gunnar Johansson, fyrtio år, hundratjugo kilo och bred som en lagårdsdörr?

GJ (förvirrat): Jaa, vadårå …?

RA (ännu mer elakt flinande): Hur kommer det sej då att du nätpublicerar dikter under den fullständigt missvisande pseudonymen 'Lilla stjärneblosset', och dessutom i presentationen påstår dej vara ”en jätteromantisk tonårstjej”? Vet grabbarna på jobbet om att det är du som har skrivit den här versen:

Min lilla fina vita kanin
har halsband av finaste siden,
jag strålar med min bästa min
och klappar den hela tiden …

Nå, vad tror du folk säger om det?

GJ (surt): Det skiter jag i. Nu hämtar jag älgstudsarn och skjuter mej ...

Sidensvansfrukost

Fastän skrynkliga:

Fjolårets nypon lockar ännu

Sidensvansfrukost

För-vår på Långholmen

Koketta morgonmoln
speglar sig i nyöppet vatten vid iskanten.

En skata går på Långholmens strand.
Den muttrar, fräser, tjattrar för sig själv,
verkar upprörd för något.
"Tusan också, våren är här
men boet ser ut som en rishög!"

"Tvätt, tvätt" ropar nötväckan,
"öppna för vädring, nu är tid för vårstädning!"

Några gråtrutar drar förbi,
ropar "ji-ah, ji-ah".
Verkar instämma.

Koltrasten
provar diskret årets nya melodi.
Den låter ungefär
som förra årets schlager.

Solen bränner på, vinden är kall.

Som sagt: tidig vår!

Till herr professor Kant, Königsberg

Uppgiften är att förstå
det som aldrig
          kan gripas i flykten,
det som aldrig
          är i vila,
som alltid döljer sig
som ett Ting i sig.

Där går vi bet.

Ogripbar

Som en strimma rök:
bara stiga uppåt,
upplösas,
ogripbar

Obeslutsam

Tiden går -
          men jag står still,
undrar ständigt
          vad jag vill
egentligen med detta liv -
leva kvar på rent pin kiv
leta efter tidsfördriv -
eller ta en fika till?
Undrar alltid
           vad jag vill!

Dunkelt

Det dunkelt tänkta blir dunkelt sagt
oklart, och knappast tillrättalagt
som knivskarpa logiska glasklara tankar.
Nej, som en båt som har tappat sitt ankar
driver det dunkla på stormhärjat hav
tills slutligt det sjunker i glömskans grav!

Närmare boet

Har du sett?

För varje vingslag
kommer fågeln närmare boet!

Den har flugit
         i tio tusen år.

Snart är den framme.

Självbedrägeri

Det är självbedrägeri - javisst,

men under några sekunder

verkar denna enda tranas ödlestela

gula öga betrakta just mig.

En blick av fullständigt ointresse.

Jag skulle lika gärna kunna vara en bofink.

Eller lite grus.

Tranan bryr sig inte.

Jag bara undrar

Jag undrar:

Vad händer med allt detta
den dag jag är borta?

Kommer vårblåsten
ännu att riva upp gatornas damm?

Kommer nya tussilago
att lysa i dikena?

Jag bara undrar.

Evig sovmorgon

Vid soluppgången
kommer jag till begravningsplatsen.

Tar bort ett urbränt ljus
från gravplatsen.

Här
har alla invånare
evig sovmorgon.

Vintermygga

Vintermyggan
landar i snön,
fäller ihop de mönstrade vingarna.

Blåsten brummar i tallarna.

December är snart slut.

Vintermyggan
sträcker ut de långa benen.

Nu vilar den.