Vintern hänger kvar
Hasselhängen sover än
Livskänslefyllda
Poesi skall ha något av "känsla för det förunderliga". Här publiceras dikter jag skrivit sedan 1980 eller så. Ett urval av de som jag gillar bäst och som ibland kanske tangerar detta "förunderliga" som kan vara så svårt att finna och uttrycka.
Ragnar Thoursie |
Otydlig röst från högtalare långt bort
kommer över vattnet
Kyrklockan slår två slag
för halvtimme
Båt backar ut från Tegelbacken -
är snart försvunnen ...
… går kutryggig
med händerna i fickorna -
betraktar nedslaget världen
bortom bin
som ännu arbetar bland blommorna
Att gå nedslagen
och se sommarens sista bin
medan vintern drar närmare,
och vi undrar: ”Vart tog Folkhemmet vägen?”
Gå och undra när våren kommer åter -
och räkenskapen.
Trädets rot kan kapas, master falla.
Men en arm skall alltid höja barnet ovan vattenytan.
… En öppen stad,
ej en befästad, bygger vi gemensamt.
... ligger nära prosan, iakttagande, kommenterande, obekymrad om ambitioner, utan större anspråk, för det mesta med en vänlig syn på tingen. Snäll. Men allvarlig.Ja, om man orkar vara anspråkslös samt snäll men allvarlig kanske det ändå finns en framtid. För oss och för bina.