Intryck

Ån där vattnet bubblade

Snöiga ungtallar – med lite fantasi

ser de ut som sittande spetspudlar

Vattnet bubblar i ån, ännu inte frusen

Annars tyst på fälten och i skogen – i öronen

susar det alltid

Snöflingor knäpper mot kapuschongen

Ser en (1) hackspett under vandringen

från Tenntorp till Fisksätra

Blandat: såväl snö som hängen på hassel

och björk

Det blev vinter till slut - måtte den

snart ta slut också!

Om en månad bör de första ringduvorna

landa på åkrarna

(Intryck av vandring mellan Tenntorp och Fisksätra den 26/1-12)

Isbildning

Vågor tjocknar
Värtan fryser
Is vid stranden
rasslar svagt.

Truten lyfter:
is i näbben
Istapp gnistrar:
vintersol.

(1994-01-29)

Högt och lågt

Höga är husen -
solen går högre.

En grön ballong
dunkar sorgset huvudet i gatan.

Rucklare

I den snattrande gräsandhopen står en häger,
orörlig, på ett ben,
dystert stirrande över Riddarfjärden
som en gammal rucklare efter sista festen.

Kustland i augusti

Jag minns den isslipade jämna hällen,
bergarternas skiktningar och skiftningar.
Vem har sagt att grått är fult?

Som ljudet från tunna fiolsträngar,
entonigt spelade långt borta,
hördes myriader små insekter under tallen,
medan bräckvattnets vågor, knappt märkbara,
gled över stenar och sand.

Sommaren hade tagit en paus
i vandringen mot höst,
lät svalorna virvla i lufthavet
burna av en stilla bris.

Skördeanden väntade i gulnande sädesfält.
Ett rådjur sprang mellan träden,
dock utan rädsla eller brådska.
Sommaren hade tagit en paus.

Så rinner helgen bort

Så rinner helgen bort

i det som nu helger rinner bort i –

vad det nu kan vara –

ett tomrum som slukar det helgska

och någon annan stans

spottar ut en vardag.

Spetsnäst

Spetsnäst
glor stenen under lugg
bort över heden mot sjön.
Hur många år
av vita hjortronblommor
och vita snöfall
har rört ditt tunga sinne?
Står du där på post
än när isen återvänder
och med en vårdslös gest
ger dig en ny plats i livet?

Vid denna tid på året

Vid denna tid på året kan man se mot solens

blekröda flamma lågt över taken.

Rökarna stelnar i den isblå kuben av luft

som höjer sig över Stockholm,

genombruten av Erstas klockor. Deras toner

faller som iskristaller mot Strömmen.

Det är vintern: en långsam andhämtning,

en eftertanke mellan kala träd

en utsikt att betrakta. Drivande isflak därute,

fåglar på vattnet, i träden.

Ensam i den isblå kuben står fotografen under

sin svarta duk och ser mot Nybroviken.

Ett ögonblick låses fast, en kvadrat fångas och skärs

ut från vintern när den är som vackrast.

Att inte måsarna fryser till is och faller döda ned

ur sin bleka himmel!

(Skriven 4 januari 1987 när det tydligen var en rejäl köldknäpp i Stockholm!)