fredag 28 december 2012

Stenhammar: Sensommarnätter

Tre dikter från 1990-talet tror jag, den sista definitivt från augusti 1994. Den första verkar vara skriven snarare under försommaren något år, innan syrenerna blommade.  Förmodligen hade jag köpt en CD innehållande just Wilhelm Stenhammars Sensommarnätter vid den tiden. Det är ett märkligt pianostycke som passar väl in på den tid i augusti när kvällarna blir mörka tidiga men ännu kan vara ljumma och behagliga. Uppenbarligen gjorde verket ett visst intryck på mig eftersom det nämndes i tre dikter skrivna vid olika tidpunkter.

Sensommarnätter hittar man både på Spotify och YouTube, i varierande utförande och kvaliteter vad det gäller framförande och ljud.


1.


Det är ganska tyst
Kväll
Piano: "Sensommarnätter" av Stenhammar
I bakgrunden en koltrast

Det är kväll i landet Sverige
och snart slår syrenerna ut
att glädje och vacker färg ge
innan vår sommar tar slut


2.


Sommarkväll
Kyrkklockor
Ett stilla avlägset brus

Ljuset viker
Augusti-vemod
Ton av skymning
som i "Sensommarnätter" av Stenhammar

Ton av mossgrön kväll
Av vatten som stillnat


3.


Det är sent på sommaren.

Morgnarna svalnar,
kvällarna mörknar
alltmedan lingonen mognar.

Kvällen är tyst,
inget hörs av frysande uteliggare
nedkörda narkomaner
råttors envetna knaprande
långt ner i kulvertarna nära
Nidhöggs håla.

I den här stillheten
den här årstiden
låter Wilhelm Stenhammars
"Sensommarnätter, opus 33" bra -
Tranquillo e soave



Kanske det blir något - eller inte?




När tanken på verket
blir större än verket själv...

… mjuk grafit förenas med akvarellpapper,
brända björkstickor tecknar på duk:

redan tanken på färger
akvarellsvamp
lukt av terpentin
är en del av verket.

Kanske blir det inte mer

onsdag 26 december 2012

Julafton 2012, Skogskyrkogården



De levande
lyssnar inte längre till de döda.
Rösterna blir svagare,
dör bort,
när ingen lyssnar.

Tiden
är inte till för de döda.
Den tillhör oss.

I tiden finns rösten.
De döda är utanför,
Osedda.
Ohörda.

Vi måste leva vårt liv.
Vi måste lyssna till världen.
Så länge vi gör det
lever vi.

lördag 22 december 2012

Som en orientalisk tuschmålning


En kväll
skall vildgässen ploga
frostiga himlar,
dra flyktiga prickar
över vit måne.

På berget står en ensam tall,
badar grenarna i månljus.
Den lutar sig mot mossiga klippor,
talar om tider som flytt
med sina stilla lyssnare.

På floden ror en fiskare ut,
dit där det svarta vattnet blir en ström av månljus.

Gässens rop förklingar.

onsdag 19 december 2012

Vintersol i snöfall


Bryggan knakar i kölden

Mot Söder
drar snön runt Katarinahissen

Vintersol i snöfall
är féernas konst

Vid Nyfors, våren 1992

En kvarnström med brusande vatten
och lindar på strandens krön,
därbakom en vägg av klippor
och tallskogen, mäktigt grön.

Där vore jag hellre än gärna
när vintern slår om till vår,
då viporna kommer från södern
och vilt över fälten slår.

söndag 16 december 2012

Undergången får vänta


Under snön
väntar nya skördar -

undergångsprofeter
vandrar vidare
mot nya djärva domedagar -

att de bara orkar!

lördag 15 december 2012

Brådska - Ljus. Två haiku

(Den första utan att räkna stavelser, den andra med stavelseräkning.)

Ensamt löv
Blåst på snön
Bråttom - varthän?

***

Väntar ett tecken
Ljusveken brinner långsamt
Ingenting händer

tisdag 11 december 2012

Spårsnö


Där har rådjuret gått

Stått
en stund

Kanske lyssnat genom mörkret
mot grävlingen.

Vinternatt
i rådjurslandet

Imma
runt mjuk mule

Spår i nysnön

lördag 8 december 2012

Regn - augusti 1992

Plockar upp en trött geting från golvet
Släpper ut den genom fönstret

Ovanlig värme, halvtropiskt tung, blöt

Vindruvor, träsksköldpaddor

Åskvagnen rullar stenig väg

Skyfall, tropiskt regn

Återskenet av en blixt
blinkar till på väggen

I dunklet går ett ljusschakt
ut mot regnet

Skulle
bara vilja höra regnet

Tysta radion och lyssna


onsdag 5 december 2012

Det är vinter i Vinterlanden


Det är vinter i Vinterlanden.
Sommarn har varit kort.
Vattnet det fryser vid stranden.
Snöflingor driver sin sport
att jaga längs mörka gator
och göra svärta till vitt,
för vintern har färg som skator
med kläder av svart-vitt snitt!

tisdag 4 december 2012

Stuprännor spyr is


Stuprännor spyr is i häftiga kräkningar
Takrännor gråter smältvattendroppar:
de faller som avpolletterade politbyråer.
Islossning, kontinentalförskjutning - säg vad
ni vill, vinternatten lyssnar...

Natten med ansikte, händer, av svart is
lyssnar till hammarslagen.
Den store smeden smider en ny sol att sätta
på himlen - en stor eld att smälta
   det kalla monstret

torsdag 29 november 2012

Två dikter mot EG


Detta skrevs årsskiftet 1991/1992 när Sverige släpades in i EG (senare känt som EU), och allt skulle bli så bra, så bra ...

GYLLENE BOJOR

Akta dig!
Idag ger man dig gyllene bojor.
"Se hur vackert guldet glänser" säger man.
I morgon tar man bort guldet.
Bara kalla järnet finns kvar.
Och deras hånskratt.


MODERN QUISLING

Var syntes en quisling utan ideal
så höga, så rena? -   Han gjorde sitt val:

Hellre än kamp emot fiendens våld
trädde han villigt i deras sold

Sålde sitt land för en billig peng -
det passade gott att bli EG-dräng!

Dikter får rimmas i nyare stil,
ty Quisling skall rimma på Dinkelspiel!



tisdag 27 november 2012

Men korparna var tysta


Från diket hördes ljud, som toner från en xylofon.
Jag tänkte: hur kan vatten låta som trä?

Droppar glänste på kala grenar.
Föll med små smällar på marken.

Jag stannade och såg på en ek.
Den var väl i vinterdvala nu.
Drömde kanske om blåmesar bland sommarlöv.

Men korparna var tysta.

Om de ville flyga bort med alla onda drömmar.




V

Vinden tog sats
Vräkte fönstret upp för
Vädret -
Våldsamt hävdade
Världen sin
Vilja

Vårdslöst har någon
Visslat efter
Vind

måndag 26 november 2012

Vänta. Se tiden an.


Vänta.  Se tiden an.
Avvakta.  Invänta gryningen.
Alltid bida bland skuggorna.
Se tiden.  Hjulet.
Vänta.
Tills gryningen inte längre finns.

"Systemets entropi ökar
ju mer det studeras"

Eldögd gud betraktar Jorden
allt närmre
blåser med tanklös andedräkt
människor som torra löv -
var
finns lövens fria vilja?

I kaos finns bara kaos.

söndag 25 november 2012

Livet leker inte

Det är lördag
Livet leker inte

Livet är som en död fisk -
först flutit en stund vid ytan
med buken i vädret,
nu sjunker den långsamt mot botten

Kanske lika bra det

Lördag på den döende planeten

torsdag 22 november 2012

Brunt vatten som svagdricka


...  brunt vatten
som svagdricka
brusar genom dammen

Långt liden är hösten
Nötskrika kväker vilset

Gäss plogar väg
för vintern

Nationalekonomen Gäddkäft


Nationalekonomen Gäddkäft
Biter med små vassa tänder
Han filar helt visst tänderna
Och biter
Galna hundar biter också
Med orena käftar

Gäddkäft var spåman på tivoli
Tingel Tangel Tivoli
I kaffesump spådde han solsken
Regnet föll värre än någonsin

(Skrivet 1991 med viss ekonom i åtanke, alltså många år innan finanskraschen 2008 avslöjade den officiella nationalekonomins misslyckande.)

tisdag 20 november 2012

"Kråkan vet ingenting om lyran ...!



(Läser förordet till Aulus Gellius' "Attiska nätter" på Gamla stans tunnelbanestation, 9 februari 1991)

"Kråkan vet ingenting om lyran,
svinet intet om parfym"

Med frusna händer, läser ett förord
med valna fingrar i snöig blåst.
Gråväder, snålblåst i tunnelbanan -
må tåget komma att ta mig hem!

Fjärran från värmen i attiska nätter
finns orden kvar som en efterklang
av bildade romares lärda mödor...
Det dånar i tunneln av tåget hem!

I vagnen doftar det svagt av spyor -
säg, vad vet svinet om parfym!


lördag 17 november 2012

tisdag 13 november 2012

Hösten betraktar sitt verk



På en ensam bänk i solen
betraktar Hösten sitt verk
av kala grenar och fallna löv
med fläckar av nattens frost.

Molnen är borta. Morgonsol
ger löven ett gyllene sken.
Hösten kan smaka förvinterluft
och känna att verket är gott.

söndag 11 november 2012

lördag 10 november 2012

Saknad!



Lärkträd i november:
gult -
barren i mjuka gula borstar.

Tillfälligt:
ett par småfåglar
(talgoxar? blåmesar?)
jagar förbi.
Annars är det så tyst nu.

Tigande skog,
grå november.

Långt borta i världen,
någonstans syd om Sahara,
sitter en lövsångare
på en kvist och sjunger.

Du skall veta
att du är saknad!

torsdag 8 november 2012

"Till havet, I myster"


"Till havet, I myster".
Och vi grep våra offer
Skyndade lyckliga att tvätta dem i salta vågor.
Frihet från Tartaros' skuggor sökte vi
Och renhet i allt.
I vitt linne klädda gick vi så till Eleusis.
"Till havet, I myster"

Rödhakens makt


I. Rödhakens bröst
sänder sitt ljus mot solen

II. Rödhaken vänder sig bort.
Solen bleknar.

tisdag 6 november 2012

Dimman vid Lützen


Historia hamnar i glömske-pytsen:
men någon minns väl slaget vid Lützen.

In i dimman, som många vet,
red han som "med tiden blev tämligen fet".

onsdag 31 oktober 2012

Svar till "Regnsång"


"Regnsång" från 1960 är en dikt av den irakiske poeten Badr Shakir as-Sayyab (död 1964). Den finns i
antologin med arabisk poesi, Alkemins blå eld, från 1991.


Du skrev: "Inte ett år har gått utan hemsökelser i Irak".
Så skrev du, Badr Shakir as-Sayyab

När regnet föll var det inte för åkrarnas skörd
Inte så, nej, det var raketer som föll
som plöjde dina städer, byar, palmlundar

Irak, du olyckliga, vald att bära detta kors
Du blir en röst, ett skri som når över världen
som når till satelliterna och jagar genom rymden.

Det skall komma ett annat regn, vi ser redan molnen
Badr Shakir as-Sayyab, vänta på det milda regnet
som kommer efter åskan och skyfallen, vänta,
och skriv oss en ny "Regnsång". Skriv
om det lyckliga regnet och den fruktbara mjuka jorden
där hjältarna Gilgamesh och Enkidu gick;
inte skräms de av jätten i cederskogen!

Ja skriv om ett milt regn som strör blommor
över kullarna och sakta silar genom palmernas kronor.
Skriv, för det regnet är gott!

tisdag 30 oktober 2012

I mitt Sverige

I mitt Sverige ...

... fanns det fattiga människor, men det fanns också politisk vilja att arbeta bort fattigdomen

I mitt Sverige ...

... fanns det tiggare, men de var inte så många, och de var mest oförargliga äldre luggslitna alkoholister

I mitt Sverige ...

... fanns det arbetslöshet, men inte så stor, och det fanns också många arbeten

I mitt Sverige fanns det ...

Vad finns det nu?

Det finns en räkning att betala.

Av er.

Ni som är ansvariga.

Och tro inte att vi kommer att gå med på att ni försöker med springnota!

måndag 29 oktober 2012

Dimma


Domherrar visslar

Dimman vrider sig långsamt
runt björkarna
och jägarens grå skepnad

Solen finns inte

Dagen stannar,
dröjer i diset där höstsäden gror

Här kan man dö i frid,
fly bort på vingar i dimman

På stenarna
är människan liten inför himlen

lördag 27 oktober 2012

Nuläget: löst

Överklassen är ansvarslös

Underklassen är svarslös

Krisen är hejdlös

Bara överklassen går skadeslös

fredag 26 oktober 2012

För den drunknade

(Obs. politisk dikt, stark kritik mot det rådande systemet med ansvarslös överklass och svarslös underklass!)

För den drunknade
är havsbottnen till föga hjälp.

Vågorna höjde sig
vräkte sig hårt mot båten -
kaptenen beordrade:
Öppna bottenventilerna.

Flinka matroser lydde ordern.
Och vi sjönk
vare sig vi ville eller inte.

söndag 21 oktober 2012

Ibland verkar dikterna försvinna



Ibland verkar dikterna försvinna,
flyga bort

Flyttfåglar
finner vintern otrivsam

Kvar går en raggig kråka
som inte sjunger särskilt vackert

fredag 19 oktober 2012

tisdag 16 oktober 2012

måndag 15 oktober 2012

söndag 14 oktober 2012

Det sitter en man


Det sitter en man i en park och skådar
hur fallna löv sprider ut sitt gull,
medan morgonluftens råhet bebådar
polarvindar runt våra hus och gårdar
och kylan som snart skall frysa all mull!

Humrar rimmar på slumrar


Här sitter jag i fåtöljen och slumrar ...
I havsdjupet finns det flitiga humrar
som kilar omkring på havets botten -
somliga håller nog säkert måtten
att fångas in i fiskarnas burar,
men inte sitter de små och surar,
utan gläds att få stanna ner under ytan
i stället för att bli kokta i grytan ...
Slika tankar om fina humrar
kan man få när man sitter och slumrar!

fredag 12 oktober 2012

Runovinden


Höststormen knakar sig ned genom ventilerna
river runt i träden
sliter ned löv, kvistar -

Odin skapade runor av ask-kvistar.
Stormguden sprider runor över marken.

Dunkelt budskap.

torsdag 11 oktober 2012

När hösthornets brösttoner bölar




När hösthornets brösttoner bölar
och höstregnet faller i pölar
är själen stadd i författning
att göra en ojävig skattning
av livsgnistans glöd under snöfall
att leva till vår'n - eller dö, kall.

måndag 8 oktober 2012

En skugga


En skugga:
ett löv utanför fönstret
hitom tunnelbanan.
Därbortom
har grönskan upplösts i gult.

Hösten
klär Stockholm
i gråmantel.

Regn

fredag 5 oktober 2012

torsdag 4 oktober 2012

Möte mellan diktare

Dikten 30 år och ett par veckor gammal, fotot några dagar/kvällar gammalt! I dikten är det Riddarfjärden som är vattnet, här är det Årstaviken.


Jag läser ett poem av Nozawa Boncho, död 1714:

Ett vackert ansikte,
drickande vatten:
denna höstmåne.

Och jag tänker på föregående kväll; månljuset bildade en bro från Långholmen till Kungsholmen, som om man skulle kunna gå på vattnet mellan öarna.

Månen har slagit en skrattande bro
över fjärdens svartblanka vatten,
himlen har färg av indigo
i den djupnande sensommarnatten.

Jag vandrar och lyssnar till vågornas brus
mot strändernas träd och stenar,
ser månbrons spann av gnistrande ljus
mellan vassen och trädens grenar.

måndag 1 oktober 2012

Sudda sommar


Nu sätter lärarn
svampen på tavlan,
suddar
det sommaren skrivit i år

Rasten ger tid att tänka
en stund inför nästa lektion

Diskret
som en jagande häger
smyger tiden.

EN TORSDAG VID TORNE TRÄSK

På sjön driver döda grenar
och stockar som jåkken fört hit.
Solvärme, luftdaller, göklåt.
Arktiska sommarn är kort.
Forsbrus och lövsus kan söva
vinden ska liva upp,
fåglarnas sång kan förtjusa,
en torsdag vid Torne träsk.

(Midsommar 1988)

lördag 29 september 2012

Svit med höstlöv


I.
Denna förening
av organiskt och oorganiskt material
kan aldrig sluta lyckligt.

Lövets liv och värme
mot den kalla stenplattan.





II.
Kungsholmen glöder -
i sena septembers kyla
syns brinnande lava tränga fram,
trycka det gröna åt sida,
utropa sitt nya herravälde.





III.
De möts -
en sista stund av ömhet
innan förgängelsen.




IV.
Idag grön -
i morgon röd.

Gårdagens grönt -
dagens rött.
Så småningom, för jordbakterier:
dagens rätt!





V.
Minns berget
sin egen rödglödgade ungdom?





VI.
I det sista -
trotsigt röd!
Jag må gå bort,
men kampen går vidare!





VII.
Häftigt, va:
leopardmönster!






VIII.
Näckrosbladet vissnar ...
har någon glömt att vattna!?





IX:
Löv på trappsteg av trä -
se upp!
(eller snarare: se ned!)
för blöta upplösta blad på trä
kan bli såphala!







X.
"Ut på sjön kamrater,
låt oss lämna den här stranden!
Här ligger vi,
där himmel slutar och vatten börjar ...
eller om det är tvärtom? ...
nåväl, ut på sjön,
låt vind och vatten
föra oss mot nya okända världar ...
och klaga inte därborta,
var det så roligt
att bara hänga på den där kvisten dag ut och dag in!"

torsdag 27 september 2012

Sommaren slutar

Sommarn slutar
på stenen i vattnet
där ärlan väntar
tecken att flyga


Solen släcker
den sista glöden
i björkens gulbruna
döende blad

Blygsam källa



Diktens källa är ofta blygsam
En tanke i livet som liksom smygs fram
Och därför jag fotat - med sedvanlig flit -
Lappen som gav mig en inuit

(Och vad det handlade om ser du här.)

måndag 24 september 2012

Vanth - etruskisk afton

(Skrevs för 25 år sedan drygt, kanske sedan jag läst Hans Furuhagens bok om etruskerna. Rekommenderas, trots att den är rätt gammal vid det här laget! Vanth och Charus som nämns i dikten är etruskiska dödsgudomligheter med olika framtoning.)




Vanth sveper vingarna om mig
som ett skydd mot livet.
Därute brusar det
forsar, kaskader:
blocken bullrar
på strömmens botten.
Här råder stillhet.

Vanths vita ansikte:
en vacker fullmånenatt,
håret bärnstensglitter.
Vackrast dock vingarna
falksmidiga
mjuka starka fjädrar
ger skugga mot den hårda solen.

Jag sitter i lunden
och ser Etruriens sol sjunka i havet
blodfärgade dyningar
mot en sumpig kust.

Nu har de tio seklerna nått sitt slut
och solen sväljs av havet ...
en sista gång, sista bara
låt mig andas,
blunda, känna natten mot ansiktet -
näktergalens, cikadans natt
under den mjuka vingen!

Vanth, du är mildheten och skölden
mot Charus grymma klubba,
lugnt tar du de utvalda vid handen
och går genom den sista porten.

Städer, riter faller - ty så var bestämt
(varför är hjärtat då så tungt?).
Världen går sin väg som åsnan eller oxen
drar kvarnhjulet runt runt
alltid samma väg
tills de stupar ...
där landar en vit uggla i pinjen
och ropar ... rösten fyller natten ...
Vanths smala fingrar
griper min darrande hand ...

söndag 23 september 2012

Edit

(För tjugosex år sedan exakt läste jag en samling med Edit Södergrans dikter.)


Stjärnsplitter,
dagg i gräs,
på strandens stenar - något
talar till dig
blomma i nyvintersnö,
förandligad när lungorna förtvinat.

 Lysande stjärna:
låt glittret i din hand
falla över Karelen.

Blott anden kvar
blott det bleka ansiktets grav;
men skuggan rister av skratt
och smyger mjukt i mörkret
som en smidig katt.

Dikten har
sitt hem i ett sorlande hav.

fredag 21 september 2012

Fallen kämpe



Du stackars lilla blomsterknopp
som fallit av. Där sattes stopp
för livet ditt - ja, i dess mitt
det stäcktes av ett elakt snitt,
och blomman tappade sin glöd,
så aldrig blir den präktigt röd ...

Så sakna nu hibiscusens knopp ...
men nästa år finns åter hopp!

onsdag 19 september 2012

Ur skuggorna


Ur skuggorna
lösgörs en skugga
och drar mot höst

Efter tusen år
släcks aftonsolen ut
i sakta glöd

Ansiktet svartnar
Fylls av stjärnor

Något stals från hjärtat
och kvar fanns saknad

Nu försöker man stjäla saknaden

Den är en nattfågel
mellan stjärnorna

måndag 17 september 2012

Jag är ett ishav


Jag är ett ishav

Rosenmåsar, vittrutar
mäter mina vidder

I de yttersta smältande flaken
där fasta strukturer blir flytande
finns alger

Men i mitten härskar kölden
de stora stormarna
norrskenen

Och nätternas stillhet

fredag 14 september 2012

Apart ap-art

(Poem på tal om 'upptäckten av en ny' - dock av lokalbefolkningen välkänd - art av apa i centrala Kongo. Lesula heter den hos folket på bygden. För gamla Kongofarare som inte hängt med i den senaste utvecklingen så är Kisangani samma som gamla Stanleyville, vid sammanflödet av Lualaba och Kongofloden! Fotot från den vetenskapliga nättidningen PLoS One.)



Det sitter en apa i Kongo och drömmer -
han spelar nog gärna bongo, och tömmer
ett glas på krogen i Kisangani,
att häcka i skogen - det ger han fan i!

måndag 10 september 2012

Klockan kryper samman


Klockan kryper samman
Väntar på natten

Öarna vältrar sig som valar
vid Mälarens stränder

Symfonin vandrar runt
i modlös förvirring

Solen närmar sig
med all sin kyla,
sitt frostiga leende

tisdag 4 september 2012

Stranden


Stranden
där linjerna samlas.

Inget syns längre
av människor, fåglar.
Inte ens fiskar snappar luft.

Ljuset blått.
Vinden försvinner till andra stränder.
Havet bereder sig att spegla stjärnorna.

Sakta knarrar sand under sulor.
Ur skogen träder en vandrare fram.
Går långsamt ned till det blanka vattnet
i solens sista sviktande ljus.

måndag 3 september 2012

Dikta dumt i dagar

Dikta dumt i dagar -
sedan få en blixt
av snille. Inte klagar
diktare för det!

Skriva skräp i timmar -
meningslöst och dumt -
diktarsnillet trimmar
arbetet så fint.

Dana digra dikter -
epiken den är svår -
väg med lätta vikter
varje ord på våg!

Skalda, skapa skärvor,
flisor av en värld,
röja runt bland härvor -
göra världen ny! ...

... så lyder diktarens uppdrag!

Johannes Bureus

Johannes Bureus, 1568-1652




Natten är kall över Uppsalas torvtak.
Brasan knastrar sakta.

Rovoljelampan lyser över bordet
och den åldrige tänkarens händer.
Han vänder sakta bladen
i Khunraths märkliga bok,
antecknar något på ett ark.

Gåspennan formar runtecken:
"Jag, Nordanlandens Lejon,
lärjunge till Hermes Trismegistos
och Theophrastus Paracelsus,
söker tingens innersta väsen
och vägen till själens frälsning..."

Pennan saktar av, handen stilla.
Han hör inte nattfågelns rop,
känner inte draget längs golvet.

Ögonen vänds mot Det Yttersta.

lördag 1 september 2012

Sommarens kvardröjande vemod

Så var det september.

Regn
slår virvlar mot fönsterblecket -
hösten marscherar in.

Låt oss känna ett stilla vemod
över den sommar
som aldrig riktigt var ...

Så går jag med mina drömmar,
upplöses långsamt
och vi vandrar, hand i hand,
in i skuggornas land.

fredag 31 augusti 2012

Drömmen

Moln speglat i sjön Trekanten, Liljeholmen, Stockholm



Drömmen
glider bort: 
ett moln
speglat i blankt vatten.


Därbakom
anas
verklighetens stenar.

onsdag 29 augusti 2012

Inuti en inuit


Inuti en inuit
finns det samma saker
som i turk, som i tlingit,
liksom i kanaker:
Senor, muskler och en tarm
jämte ben (i ben och arm!).
Varje mänska, svart och vit,
inuti är inuit!

måndag 27 augusti 2012

Att vika sitt liv som ett papper


Att vika sitt liv som ett papper
Stoppa det i fickan och gå
Gå med sig själv i fickan
Klädd som en annan
Medan natten långsamt glider förbi
Höja sig över isen
Som en modig purpurbräcka

Snälla, vänta på mig!


Råkyla, trött inför vintern
Mörkret...
Grävlingtrött, vill bara slumra
Finns ingen vinter att se fram emot
Inga norrsken
Inga underverk


Var det pojken
som sprang ur mitt bröst
och gömde sig någonstans?
Snälla!
Vänta på mig!
Livet är inte slut ännu.

(Antagligen skrivet hösten/vintern 1995, och det har inte blivit bättre sedan dess!)

lördag 25 augusti 2012

Inga andra skepp kan översegla detta hav


Inga andra skepp kan översegla detta hav
än de lättaste,
med spant och kölar som insektsben,
skrov skimrande som flugvingar.

De glider lätt mot vind och vågor.
Kring masterna kretsar måsar och liror.
Lugnt håller rorsmännen kursen.
De ser inte tillbaka
när triremer, koggar, kraveller och ångfartyg
krossas av vågorna.

De känner ingen fruktan
när skum ryker över bog och däck.
De spanar efter den andra stranden.
Där stiger länderna som grå dimsjok.
Där finns hamnarna.

Bara de lättaste skeppen överseglar detta hav.

Norra Uppland, 25 maj 1992

Låg på rygg;
såg hur tallarna värdigt
gned kronorna mot molnen.

Värmen samlade styrka.
Tromber drog över åkrarna.

Hammaren
slog himlens vattenkrus i bitar.

Låg på rygg;
räknade sekunderna mellan blixt och knall,
lyssnade
till dropparnas smatter mot tältet.

Åt den sista smörgåsen.

Det var en god dags slut.

fredag 24 augusti 2012

Symfoni av Gustaf Mahler



Som tungsinta elefanter
tågar symfonins takter runt

Söker ett ledmotiv
Hittar inget

Snablar höjs till fanfarer
Inget vet
om det är tapto eller revelj

Kompositören har gått hem
Elefanterna virrar rådlösa
utan ledning av tanke och idé

Snablarna höjs i vanmakt
Ekot svarar "jaså"

söndag 19 augusti 2012

Hot-haiku



Hästkastanj hotar

Spikklubba redo för slag:

Hot om höst - hot, hot ...

Demonstration?



Svåra att urskilja mellan vattenväxterna:
en kolonn av småfiskar,
ett led rör sig framåt i god ordning.

Kanske en demonstration?

Fiskarna demonstrerar
Fiskarna har fått nog ...

Därom har vi ingen vetskap!

lördag 18 augusti 2012

Grå tunna fiskar i mälarvatten




Grå tunna fiskar i mälarvatten
om sommaren - skuggor vid ljusets gräns
mot mörkret, i grågröna dunkla djupet
syns stimmen, simmande snabba.

Stenar i vattnet, gulgröna, runda, skiftar
med vågorna, vattnets rörelser
blir stenarnas dans, medan fiskarna
i tystnad skyndar i middagstid.

Pilar lutar sig ut över vattnet
Ibland även alar i gröna dungar
Mälaren glänser i sensommarsolen
Vågor rasslar vänligt mot stranden

En grusväg, en strandväg, vid klipporna
där tallarna väntar på regn och svalka -
en stig genom livet när luften darrar
av hetta, av oro, av främlingskap.

Finns ni i mig, gamla mälarstränder?
Finns jag i er, lika grå och vilsen
som fiskarna där i det gröna vattnet,
som vissnande blåeld, som ingenting?

Att fara bort som mälarpirater:
att segling längs strändernas gröna kaos
blir utfärd i drömtidens länder
med rygg mot järntidens vassa eggar.

Tusenbröder och aborrar söker
i gröndunklet födan och vägen i livet
i kanten av glimmande mälarfjärden
där livet går under och återföds.

Samla sommarens trådar i din hand
Dra samman nätet
Fåglar som fiskstim
Förs bort till andra länder
Grönskan blir tyngre av mognad
Av fullbordan
Dra samman nätet
För sommaren i hamn



torsdag 16 augusti 2012

Ser död fisk - frågar Bo Setterlind



(Det kanske bör påpekas att jag uppskattar Bo Setterlind och verkligen inte jämför honom med en död fisk! Hade bara råkat läsa en volym av hans dikter samma dag som jag fotograferade den här stackaren i Pålsundskanalen i Stockholm. Sic transit gloria mundi betyder ungefär 'så förgås världens prakt'.)

Sic transit gloria mundi -
Fisk flyter död bland näckrosblad.
Upp från djupet, den haft sin stund i
mälarvattnet i Stockholms stad.

Har fiskar ett liv efter döden, tror du,
Bo Setterlind, diktare, stark i tron?
Eller lever de bara i ständigt här-nu,
statister i livets evolution?

onsdag 15 augusti 2012

Stålmannen stormar


Stålmannen stormar,
tränger sig, trampar,
står så stadigt på Sergels Torg.

Granskar glaset
betraktar betongen
ser slitna fyllon
och penningpalats.

Nu ropar han "nej"
mot polisens piketer
mot månglarnas käftar och stora flin,
han spräcker och spränger tusen fönster
med brinnande blick,
kassorna krossas,
sedlarna flyger
hur som helst.

Stålmannens stränghet stämmer man ej,
han står som en klippstod
i Stockholms stad.

tisdag 14 augusti 2012

Starka träd - kloka träd


Sensommarvinden borrar sig ned i asparnas skälvande grönska, rör varje löv med känsliga fingertoppar, bär iväg det spröda rasslandet av tiotusen kastanjetter - de grå stammarna är tysta. Kloka träd följer höstvindens vågor, vajar som sjögräs i grunda vatten, följer strömmen men följer den ändå icke. Starka träd låter vindarna dra förbi.

Rönnbär och svalor när vi går mot höst

Dikten skriven i augusti 1985, bilden tagen häromdagen!



Nu slår sommarens rönnbärsklasar
ut som glöd i ett lövgrönt hav.
Än finns tid innan höstvindar rasar
och jagar sommaren till dess grav.

Svartblå skälver himlen av åska.
Natten viskar: "augustiregn".
Svalorna samlas att fly med brådska.
Snart finns ej något skyddande hägn.

Ja, rönnbären glöder i sommardagen.
Grenarna bär en glänsande skatt.
Svalorna ropar: "klockan är slagen,
nu flyr vi bort till Afrikas natt!"

fredag 10 augusti 2012

Vapen



Detta kom för mig under morgonpromenaden, ett lätt förändrat textfragment till en femtiotals-schlager. Den som är drygt sextio eller så kan kanske räkna ut vad det är för melodi.

Vapen in the morning
Vapen in the evening
Vapen varenda daaa'
Tänk så mycket vapen
det finns i USAAA!

Ledtråd 1: Alice Babs
Ledtråd 2. Sugartime (kolla Alice på Spotify)

måndag 6 augusti 2012

Vuvuzela låter bättre än knallskott


Det var knallskott och onödiga bråk vid demonstrationen mot de engelska EDL-halv-nassarna på Norra Bantorget, Stockholm, den 4/8 2012. Det lät bättre med vuvuzela-konserten.



Man blåser i vuvuzela
så jag tror hela
Bantorget darrar
i protest mot narrar
från EDL -


de är löss i Europas fäll -
men ingen blir snällare
av svart-blockets smällare

söndag 5 augusti 2012

Jag sitter på en bänk i solen och läser dikter av Göran Greider

Världens herrar:
De utplånar det liv
som gjorde oss själva möjliga.

Vilka blir framtidens människor?
De som vet
hur man överlever på en soptipp?
De 'okontaktbara',
som ännu finns kvar
som folkspillror i avlägsna djungler?

Att luta sig tillbaka.
Se mörket komma.
Finns det mer att göra?

Etruskerna
fick sina utmätta sekler,
sedan föll deras städer.
Så var profetian.

Vad händer med oss?
Profeterna vet!

'Strand' - är det en bra liknelse?
En gång kom vi opp ur vågorna,
tog landet i besittning.
Nu är vi åter på stranden
med ansiktet mot oceanen,
ryggen mot ett öde land.
Nu står vi på stranden
utan båt som kan föra oss vidare.

Se hur bin
ännu arbetar i lavendeln
(är det lavendel? blå i alla fall)
och gråsparvar hoppar
framför fötterna!
Här skulle jag kunna sluta med allting,
och ändå känna mig rätt nöjd.

torsdag 2 augusti 2012

Jag sitter på en bänk i skuggan och läser dikter av Stig Sjödin

Stig Sjödins grav på Katarina kyrkogård, som den såg ut för några veckor sedan

Bin söker ännu sina skatter
i blommor, spireor,
på väg att vissna ...

Boken:
Där finns landet Fordom.
De som var före mig,
de som varit där.
Jag känner saknaden.


Kanske andra känner också:
har det någonsin
växt så många stockrosor på Söder?
Har någonsin så många stannat,
sett på blommorna,
tagit bilder med mobil eller vanlig kamera?
Stockrosen - en prydnadsblomma som blev omodern
redan på Strindbergs tid!

På Verklighetens vridscen
vet vi inte om det är med ryggen
eller näsan
som vi först kommer in i Framtiden.

Det Gamla Onda driver bort
med det Gamla Goda -
ser vi något Nytt Gott,
eller döljs det av något annat?
Stockrosornas solgenomlysta blommor
tar bort smärtan för ett ögonblick ...

... det påstås att barn gråter mer numera.
Jag vet inte
men om det är så:
kan det bero av en omedveten insikt
om att de inte har någon framtid?
Vem behöver dem?

Sjödins bruksarbetare
och goda bondmoror
har för länge sedan
vandrat från järnverk och lagård
till Tystnaden.

Kanske han själv sitter någonstans,
ler finurligt,
och doppar jordgubbar i vin.
(Det tyckte han smakade gott.)
Men det är mindre troligt.

Böckerna finns kvar,
och gravstenen
nedanför Katarina kyrka i Stockholm.
(I de föredetta fattigkvarteren 
som nu drabbats av gentrifieringens
skuldsatta avund.)

Jag läser på en bänk i skuggan.
Kan tänka mig tillbaka femtio år.
Då låg ännu ett slottsliknande stall
här bredvid. Där hade Münchenbryggeriet
hästarna till sina ölvagnar.
För femtio år sedan var hästarna borta,
men ännu kändes doften från bryggeriet.
Någonstans i Stockholm fanns nog Sjödin.
Han tillhörde mina föräldrars generation.
Något av dem finns alltid kvar.
Något av dem förstår jag, och förstår Stig.

Ryggen börjar värka av den hårda bänken -
dags att resa sig och gå.

Bina är kvar
Och värken och saknaden som känns i bröstet
och grumlar ögonen.




Stockros mot slutet av juli

onsdag 25 juli 2012

SETI

Bild från Hubbleteleskopets hemsida 


I.

De öppnar fönstren och skriker
förbi varandra
från planet till planet
(snigeln söker ekorren)

II.

Ett försynt pip
ut i det svarta svalget,
ett halvdövt öra som lyssnar,
skumma ögon
som bara anar rörelsen långt borta

III.

Samtalet dröjer.
Planeterna ensamma ännu
var och en i sin rymd

SETI = Search for Extra Terrestrial Intelligence, sökande efter utomjordisk intelligens. 

Detta skrevs ursprungligen 24/25 augusti 1984. Ännu har vårt signalerande ut i rymden, och vårt lyssnande efter signaler utifrån, inte gett något resultat. 

Nåväl, rymden är stor och närmsta lyssnande och svarande granne kan var långt borta. Eller om det är så att det handlar om snigeln och ekorren. Det är ett exempel som den polske science fiction-författaren Stanislaw Lem använde i någon novell. Han ville, om jag minns det rätt, påvisa att olika organismer kan mötas utan att ta notis om varandra. Det kan ju vara så att andra livsformer finns fast vi inte lägger märke till dem för att vi inte tittar efter rätt kännetecken. Och de kanske inte märker oss för att vi avviker alltför mycket från hur de tycker att en livsform skall uppträda? 

söndag 22 juli 2012

Ödekyrkogård - ödelagd poesi

Bilden är från 7 juni i år, i trakten av ödekyrkogården nära Gullmarsplan. Förmodligen är den utsuddade dikten som det refereras till nedan skriven samma dag, i väntan på en buss.
Ett gråsolkigt papper i jackans innerficka.
Något skrivet - en dikt?
Skrivet med mjuk blyerts som 'under resans gång' i stort sett suddats ut.

Begravningsplats för ...offer.    Ödekyrkogård

De första orden är understrukna, antagligen för att markera rubrik. 'Ödekyrkogård' står lite vid sidan av och kan ha varit en alternativ titel. Det minns jag inte. Däremot minns jag att det handlar om kolerakyrkogården vid Gullsmarsplan. Där begravdes offren för den sista koleraepidemin i Stockholm på 1850-talet. Ser ut att vara omkring femton rader, det mesta är oläsligt eller svårtolkat. Helt oläsligt ersätts med ... och där jag gissat finns gissningen inom hakparentes [].

Juni ...
Koltrastar och [svart]hättor ...
- gälla [stämmor]
den ljusa [försommaren]
Här begrovs offren för koleran 18xx
Kolera en hälsning från Asien
Nu är [grönska och] sommar
...
Men ...
... till ...
...
kanske ... tankar
... några ...
... första ...

När koleran kom till Europa på 1800-talet skrev Karl Marx ungefär att den kunde betraktas som asiaternas "tack för senast" med anledning av europeernas beteende i Asien. Det här kunde ha blivit en bra eller dålig dikt. Nu får jag aldrig veta det eftersom texten gnuggats bort. Detta påminner om textfragment som forskare mödosamt pusslar fram ur gamla trasiga papyrusrullar eller kilskriftstavlor, och där stora bitar saknas.

På samma papper fanns en svag men helt läslig text som skrevs senare när jag satt på en bänk i närheten av hemmet och betraktade utsikten över Mälaren, blommors prakt och insekters framfart:

Bulliga bin
böjer lavendeln -
nu slår pendeln
över till höst.

Denna ser oavslutad ut, det ser ut som det borde till ytterligare fyra rader i denna kombination av stav- och slutrim. Så jag lägger till:

Blåa blommor
böjda i vinden
som vidrör kinden -
lyser till tröst
*** 

 Så här såg papperet ut:



Vad tänker ägget?

Vad tänker ägget
när den ene grannen efter den andre i äggkartongen
bara försvinner -

och aldrig återkommer!

torsdag 19 juli 2012

Stav-haiku

'Stav' syftar i detta fall såväl på stavrim som på avbildade växtstöd i Rosendals trädgårdar på Djurgården i Stockholm





Stadigt står stolpar 
Små stjälkarna skall stödjas 
Stavar: spikraka

onsdag 18 juli 2012

Tor ute och kör!


Åskan rullar långsamt 
eftertänksamt
över Söders tak.

En fyllo vacklar förbi på gatan, ropar:
"Nu är Tor ute och kör med sina gamla bockar igen!"

tisdag 17 juli 2012

En afton


En afton
när molnens ullperuker
står upp i kvällssolen.
En dag med känslan
att sommaren nu börjar
samla ihop sina papper
för att stoppa dem i portföljen
och sakta resa sig
från sammanträdesbordet.

fredag 13 juli 2012

Beskrivning av några gudar


I.
Ibland
lyfter en gud locket,
skådar ner på Jorden.
I dunklet
urskiljs en blek blomma,
en rödflammande papegoja,
en försynt krypande mask.
Nöjd
lägger guden åter locket på plats.

II.
En annan gud
sitter lyssnande i halvmörkret med röda glimmande ögon.
Där i närheten
grälar monoteister av olika sorter
om gudomens sanna karaktär.
Röda punkter skymtar i mörkret.
Kanske också ett ont leende?

III.
Den tredje guden
går med sex ben i gatans smutsigaste avfall,
flyger sedan bort till torghandlarna
och promenerar en stund på färska kålhuvuden.

IV.
Vid en myr långt borta
står spretiga tallar på vakt.
Tuvorna grå av frost,
den ligger silkespapper-tunn,
tills den väldiga älgens klövar stänker
vatten och is och sörja.
Lugnt vaggar bjässen åstad över myren
och man undrar: vem var det?

onsdag 11 juli 2012

Där står du, bult




Där står du, bult,
med foten i stenen
rostig – javisst
men ändå stadig.

Då frågar jag dig:
finns du ännu kvar
om tusen år
i isens tid?


(Bulten finns i en klippa vid Abisko, inte långt från Torne träsk. Bilden tog jag i juni 2009, och då torde bulten ha funnits där i över hundra år. En rest av ett försök till kraftverksbygge.)