torsdag 29 april 2010

Livets ryggsäck

När du är ung är livet en liten ryggsäck
nästan tom, som du inte kan få av dig själv

När du blir äldre kan du ta av den tunga packningen,
granska allt skräp du dragit med,
de trasiga sömmarna
fläckarna.

Men någonstans bland bråten kanske det finns
en syrénkvist
och en stilla sjungande lövsångare

Vid Ågestasjön en gång

Skrattmåsar slår upp
som en näve risgryn kastade över sjön.
Varför så arga på en fiskgjuse?
Beckasiner bräker sig fram
i hetsig jakt över fälten,
plötsligt är det bråttom med någonting.

Under vissa årstider
springer allt benen av sig.

Dock finns undantag:
dold för världen
spelar rördrommen tuba,
sakta och tankfullt.
Det ligger en dinosaurie
och snarkar i vassen.

Från det här fältet

Från det här fältet skulle man kunna se

hur långt som helst.


Men inte idag.


Sånglärkor stångar ännu förgäves mot molnen.

Rummet verkar slutet.

Gräset dött.


En bit bort i universum dör en stjärna.

Fast egentligen hände det för tretusen år sedan.

Då var det här fältet havsbotten.


När molnen skingras

kan man se hur långt som helst.

måndag 5 april 2010

Förvirrade snöväder

Förvirrade snöväder drar runt
och letar efter vintern.
Nu är det vår.
Rätt vad det är, så kommer stararna.
I den här delen av världen
är årstiderna ofta förvirrade -
särskilt så här års.

Jag? En sten?

Jag? En sten?
Gott och väl.
Jag kan ställa upp med några likasinnade
och bilda ett stenparti
eller bli meditativt blickfång
i en japansk trädgård.

Jag kan klä mig mjukt och varmt
i mossor och lavar.
Eller stå som en seite
högt på ett mäktigt fjäll
och bara se moln och örnar.

Det kan komma en natt

Det kan komma en natt

när eremiten reser sig och går

mot stjärnorna

med vandringsstav och halmskor

men ingen packning.

Det kan komma en natt

när frosten knastrar i gräset

och eremitens hjärta

är fågelns.

Det kan komma en morgon

när ljuset är ömtåligt

som det tunnaste glas

och isflaken

krossas i forsarna,

och ljuset stiger

till en oerhörd våg

som lyfter eremiten

bortom himlens gräns.