Här dansar träden tango
en söndag i Årsta skog.
Snön är väl knappast kramgo',
själv har jag nästan fått nog
av snålgråa isiga vindar
som fryser min näsa kall -
stackars den lilla fågel
som huttrar där i en tall.
som en klotformig stjärnhop
utanför Galaxy Bar.
Bortom de yttersta planeterna
kom en svart komet
som ingen ännu hade sett.
En dag skulle den flamma upp
i solvinden - bländande vit
inför allas blickar,
göra solen sin uppvaktning,
överglänsa de mindre ljusen.
En dag skulle den åter fälla
sin vita mantel
och glida bort i det stora mörkret.
när mollstämda ljungklockor långsamt slår,
och vinden bär budskap att från oss, igår,
smet våren iväg på ett hemligt spår
som inte kan följas och aldrig vi når
vår härliga, flyende, friska vår!
