Sommar - Bokslut

Nu går sommaren mot sin fulländning
Känn: föraning, höstvindar ...

För en stund är luften klar som en tanke:
en självreflexion
där Jaget söker sin egen mening.

Så kan man betrakta det liv som gått,
det liv som kommer
likt en brusande höstvind:
en jättehand som griper och ruskar träden,
ett finger som förstrött drar genom gräset.

Men nu är det stora stilleståndet
mellan inandning, utandning,
när sommaren går mot sin fullbordan
och alla dess konton skall avslutas
i balans med debet och kredit i ordning ...

Falkögd vakar revisorn
redo att slå ner på var oegentlighet.

Hur mycket kommer att finnas på "utgående balans"?
Hur mycket på "osäkra fordringar"?

Finns en verksamhetsplan även för nästa räkenskapsår?

Mystiken skingras

Mot den gröna himlens slingrande väv

glöder de sex solarna:

två liksidiga trianglar

omutliga i sin rena form

står stolta under midnattssolen

Inte må de frukta annat

än trädgårdsmästarens kniv!

(Jo, det här är menat som en minikurs i poesi. Man läser ju ofta dikter med underligt bildspråk och undrar hur fasen poetdåren kom fram till det där! Men om man hade en bild som visade vad poeten eventuellt såg och som gjorde att han/hon skrev som det blev så kanske saken inte alls verkar så konstig. Mystiken skingras.

Och i det här aktuella fallet är det inte mer mystiskt än sex maskrosor som fotograferades på en gräsmatta utanför Abisko turiststation några dagar innan midsommar.)

Himlagrå

Juli dör ut i kvällsregn

Aftonen kramar vätan ur Himlagrå

Himlagrå vänder sfären mot väster

Ansiktet mot regnen lyser grått

Himlagrå sluter ögonen

Vill bara drömma

Varifrån detta lugn?

Kvällen kurar ihop sig

Himlagrå drömmer

Den stilla timmen

Den stilla timmen

när koltrasten långsamt

syr kvällen samman;

då sjunker ljuset

till havets botten

och vilar fridsamt

på vitaste sand

***

Dagen vill inte lämna ljuset

till natten, där koltrastens sång dör bort.

Ännu så finns den kvar omkring huset

och natten passerar, flyktig och kort.

Glada grodor

Glada grodor

Väntar regnet

Ser mot himlen

Kväker blått

Tredjedelen av sommaren har gått

Tredjedelen av sommaren har gått

En svarthätta sjunger i morgonkylan

Regnmoln trycks ned mot jorden

som fuktiga tvättsvampar.

För vart liv: en död.

Storlom II

Gavia arctica
iskalla namn

storlommen vilar
i vikens famn

glider lugnt
över blygrå vågor

sommarn har utsläckt
vårens lågor

junis järnnätter
kommer - lyss!

hösten ger sommarn
sin judaskyss ...