Vinterns babian

Upp stiger vinterns babian
och skakar sina raggiga armar

- mjällen faller vita

Ispansrade marsnätter därute

Slutet av mars för nästan exakt tjugo år sedan; jag skrev detta. Fotot är från i förrgår, en snödroppe utmanar snön!

Ispansrade marsnätter därute;
andar väntar
uggletyst
innan jorden med en axelryckning
spränger isen.

Av vassrör vill jag skära en penna
- rita runor med hemlig skrift,
blanda bläck efter eget huvud
skriva som skald ett vårpoem.

Och våren tränger på

Och våren tränger på

Knuffas

Blir påstridig

Står med ljus skinande panna utanför mitt fönster - allt tidigare för var dag - viftar med armarn, ropar:

"Kerstin har hört taltrasten

Nicke har sett tranor och gäss

Lennart har fotat massvis med sångsvanor"

Vintergäckar marscherar käckt ut på min systers gräsmatta

En modig pluton med gula hjälmar!

Jag pekar på ringduvan som sitter på en taknock på andra sidan gatan - snart hörs dess dystra hoanden

Himlen kan inte bestämma sig

Velar

Snö, regn, sol

Vår!

Och till slut tappar man tålamodet och ropar att "nu får du flytta på dej vårjävel så försommaren kan komma in och visa upp sin allrafinaste gröna klänning, prydd med lövsångardrillar"

Ja, det är lätt att bli upprörd i dessa väntans tider ...

(Foto från Rosenlundsgatan i Stockholm. Namnen i det här stycket kommer från några "brevvänner" i bloggosfären.)

mars nu - vårmånad

Det är mars nu - vårmånad
och regn hela dagen.
Grönfinkar bubblar, bubblar över

Kvällen. Regn.
Och ett liv som tickar vidare.
Jag väntar

Tallarna vid sjön

Tallarna vid sjön:
ton av gulbrunt i kronorna

(Sjö förresten - ett hack i berggrunden,
en skreva kvar sen istiden,
det var först igår som isen försvann
och i morse började tallarna växa,
i morgon plöjs allt ned igen)

Harspår, många harspår

Islossning

Förvirrad is bryter upp i kväll
driver mot havets hanegäll
till gryning där bränningsvit gällt en mås
skriker i vinden "Blås Kajsa, blås!"

Tidig vårvind

En tidig vårvind trycker mot öster
mot tundran
som väntar de vitkindade gässen

Trött av våren, trött av jazz
Fåtöljen en grav för gamla drömmar

Tankarna gamla, utan spänst
kan glida bort
i en portugisisk dödsmässa av Cardoso

Det är inte nödvinter, inte oår
bara trist väntan

Missa pro defunctis
Carminæ pro somnis defunctis

Nej, drömmarna är inte döda
de sover bara
hopkrupna under en gran
Snart väcks de av vinden
och stiger mot skyn
med de första sånglärkorna

Finns ens öarna kvar?

Finns ens öarna kvar?

Djävlar rider vattnen
krossar himlen -

Monster hugger mot stjärnorna -
öarna dör.

Skogarna faller
Maskiner krossar templen

Kloaker fulla av vackra träd

(Detta skrevs 1991. I går hittade jag en artikel i New York Times som argumenterar för att man inte skall hugga ner skogarna för att tillverka toalettpapper. Det tar sig.)