fredag 27 juni 2008

BOTTEN UPP


Solen gör botten upp,

försvinner i en sky

av disig champagne.


Skummet stiger

i en gulrosa våg

under indigomolnen.

onsdag 25 juni 2008

Vallmon, tiden


(Klicka på bilden, då blir den riktigt stor och fin!)

Nu vrides vallmons
tio ekrar
i kapp med tidens gång

Och molnen vandrar
upphöjt tysta -
hör midsommarfåglars sång!

Sommarsolstånd - idyller och undran

Här är dikter skrivna vid många tillfällen från 1983 och framåt. Det gemensamma är midsommarmotivet, och kanske någon sorts naturstämning.

Sommarsolstånd, och ljus som dröjer
snärjt av koltrastens silvernät
fångad bland molnen är midsommarnatten
regnet kommer med tysta fjät;
tyst som en gårdstomte vandrar kvällen
förbi med gryningen på sin rygg
rådjuren betar på midsommarängen
grävlingen kommer, vaksam och trygg


Abiskojaure klockan tolv midsommarafton:

Enstaka pustar från väst.

Två måsar på en klippa.

Apelsinsaft och choklad.

Vila.



På midsommardagen blommar Sedum acre.
Året har svängt, vänt ryggen åt oss.

*

På midsommardagen trycker svarthättan
baskern djupare ned
och drar ytterligare några toner

Lövsångaren ackompanjerar

Numera:
önskar
att stanna
och se efter

Slut
är den äckeldoftande rönnblommens tid

Sommarluffaren
har lagt sig till vila i björkdungen;
snusar med öppen mun.

*

Nu visslar storspovar efter vind
på midsommardagens åker
Regndroppar mot min lördagskind
Spovarna gläntar på höstens grind
Spoven tar väskan och åker


*


Sommarsolstånd
Solen står högst på backen och skådar ut över världen
Klockan två i natt
hördes skator (eller var det kråkor?)
Hördes
i en midsommartom stad
Solens varians skall minska
men aldrig ända till noll


*


Midsommar
Du finns som ett ljus
(ja, dolt bakom en fäll av grå moln, men i alla fall)
och när vi deriverar kurvan
som visar dagens tillväxt
finner vi att detta är nollpunkten.
Plus har tagit slut.
Nu blir tendensen avtagande
fram till nästa skifte.
Andraderivatan är mindre än noll.


Nu sitter dagen till vila på ett berg
och droppar faller från hattens brätte -
kallt stilla midsommarregn
förenar Atlanten med vårt grundvatten.
Så stilla denna kväll.
Regnets diskreta slagverkare stör inte
mer än vinden i ventilerna.


Svärdsliljors solbloss
i mörkgrön säv
en dag i juni
när solskeppets stäv
vänder sig bort
mot en annan rymd
men säven finns kvar
från solen skymd


*


Spår i gräset:
mitt eget som en grå skugga över ängen
och där, i ett skyddat hörn
en rådjurslega.
Spår genom midsommarlandet




Juni är en obeslutsam medelåldring som vandrar
från fönster till fönster,
dörr till dörr

Fåglar flyger oroligt i hans bröst
bak revbenens galler

Snart tar de vägen genom hjärtat
vid midsommar drar spovarna redan söderut

Juni tummar blomblad
Snart vissnade



I en försmak av augusti
dunsar åsktåget fram.
Ligger och lyssnar
tänker på grönskan
på fisktärnans vaksamma irrande över sjön
järnsparvens filande bland granarna.

Fågelungarna börjar bli stora nu
och hallonbuskarna skjuter upp.

Midsommaren glider förbi
med strömmen mot mörkret.
En svarthätta sjunger
i dess uttåg.

Åskan
inväntas bäst under tystnad

Bronsvagnen
går över himlen

En bonde hittar torsviggen
och prisar regnet

Gräsen och blommorna prisar

Maskarna och jordbakterierna prisar


*

Ängsullen böjer sorgset sitt huvud
under midsommarvinden
och den molnhöljda himlen. Det är
som talte vinden om det döende
året, medan göken ännu kallar:
först från norr, så väster
medan ängsullen böjer nacke
under midsommarvinden

Intryck från Abisko 2008 del 9 till 1

Intryck från Abisko 2008, del 9

Jag ser moln som glider österut:
ett bakåtlutat ansikte med uppnäsa
tunga ögonlock och småleende mun
får plötsligt profil med örnnäsa -
och är helt borta några sekunder senare.

***

Moln är mäktiga och omutbara
Kanske präktiga och onjutbara
Men hur vi än vrider på denna sak
Har molngubben alltid rumpan bak!




Intryck från Abisko 2008, del 8



Den sten som gör jobbet i jättegrytan
har inte själv valt sitt värv.
År efter år sveps den runt
av krafter vars verkan den känner
men inte kraftens ursprung
eller hur den kan undanflys.

Stenen bara är:
Redskapet …
i ett arbete av meningslöshet.

Tills nästan allt nötts bort av stenen
och den sveps iväg av nästa vårflod
att bli ett nytt korn i en sandbank någonstans.

Så gick det med stenen,
så stor och stolt och hård.




Intryck från Abisko 2008, del 7

En avspänd fågel, en grönbena, betraktade mig. Hade det varit en rödbena hade den försvunnit på nolltid, vilt skrikande!

Grönbena
enbent
på sten
ger mig
pepparkornsögeblick

En blinkning
en enda
vaksam
men orädd:
Fågeln möter min blick




Intryck från Abisko 2008, del 6

Att stå/sitta vid en fjällbäck och lyssna till rösterna i det sorlande vattnet ...

Och varje gång
Frågan:
Den sista
Vattnet talar gåtor




Intryck från Abisko 2008, del 5


Där borta forsen, kanske
lugnare nu
när vårfloden avtar

Dunsar - är det stenar
som rullar längs bottnen?

Dånet av vatten, isgrönt
kamrat med tystnaden hos mig

Solen rullar långsamt fram
längs fjällkrönen
Långsam - men alltid pålitligt

När floderna har tömt sin otålighet
i havet av glömska
kommer solen ändå att finnas kvar



Intryck från Abisko 2008, del 4


I fjällen växer en fjäll-en
den kryper längs marken så blygt
Ty det är svårt att stå upprätt
när snötäcket tynger drygt

Den bär dock med stolthet enbär
många och grå eller blå
som nyttjas som krydda i köket
eller smak till genever - hejhå!




Intryck från Abisko 2008, del 3


Nu dansar fjällvråk-paret balett
nedom Lapportens höga profil.
Landet är målat med färgrik palett
och vråkarna vinner på stil.

Fjällvråken landar
vindarna blandar
östan med västan och nordan med syd

Solstrålar bränner
vråkarna känner:
Nu är det dags för årets etyd!




Intryck från Abisko 2008, del 2


Ligger en stund på stranden
Moln kommer långsamt från väst
Alltmer fågelsång
Om jag inte snart reser mig
kommer jag aldrig härfrån




Intryck från Abisko 2008, del I

En sten sticker huvudet ovan vattenytan
Undrar vad den berättar för kamraterna nere på bottnen?

All vår början bliver svår

Jag tar en promenad runt Lappkärret på Djurgården denna soliga lördagsmorgon, dagen efter "nationaldagen". Här är min nationaldag, med bråkande sothöns, elegant flygande tärnor, koltrastar som varnar för något inne i skogen och ... ett raspande ljud från en trädstam. Jag skymtar något och tittar efter i kikaren: en liten rund burrig fågel. Den hänger där på stammen, och det tar några sekunder innan jag ser att det är en blåmes, en blåmesunge som hänger högt däruppe. Det var den som gjorde ljudet. Den är inte utfärgad ännu, färgerna är diskret murriga, men man ser blåmesteckningen på huvud och nacke. - Men vad gör den? Den lilla blåmesen kravlar sig långsamt uppför stammen, några klotag varje gång, och när den gör det slår de små vingarna ivrigt. Jag vet inte om det hjälper vid uppstigningen, vingarna verkar inte ha mycket kraft ännu. Men uppåt går det, långsamt, långsamt. All vår början bliver svår, men det blir säkert en stor liten blåsmes av den här lilla kämpen också!

Nu kurar en trött liten människa ihop sig

Nu kurar en trött liten människa ihop sig
någonstans på vår jord
och undrar vad morgondagen skall ge.

Kan man sova sig bort
ända till den Andra Gryningen?

Där krymper den lilla människan ihop
lösgjord från det stora livet
och är inget annat än
människa

Gällivarevisan

Efter att ha publicerat den här bör jag väl vara väldigt diskret nästa gång jag passerar Gällivare...

När som jag bodd' i Gällivare
mycke skäll de var'e
mest varenda da',
gruvarbetare kasta stenar
arga lappar kasta renar

Och på myren bland hjortron
fick jag smällar, minst fjorton
av ett gäng ilskna björnar
Ja man fick nog sina törnar
ibland knotten och myggen
(varje mygg var en stygg en!)
så nu tar jag till schappen
bort från gruvisen och lappen!

Futurister 1912

Jag hade läst en bok med futuristiska manifest när jag skrev det här:

Ligger en stund i gräset
med groblad och vitklöver
och utblommade maskrosor

Två flygplan med reklambanderoller
och ett par små vita molntussar

Planen ger mig bilden av futurismen 1912
Hur en siare såg mot framtiden
Såg hur monoplanen knattrade upp
mot den genomskinliga himlen
och bar poetiska budskap till människorna
därnere - maskinerna var poesin
styrda av läderklädda djärva diktare

Varje kolvslag en bokstav i den nya tidens
bardakonst
och så hörs motorcyklar - naturligtvis
åkte futuristerna motorcykel också -
det var framtidspoeternas kurirtjänst
i utryckning
när de inte åkte spårvagn eller telefonerade

På Balkan slogs stammarna inbördes
men futuristerna drog i fabriksvisslorna
vevade igång grammofonerna
och väntade på framtiden

Överhövan bönhördes de!

Uti Sverige om himmelens vita sky

Första raden hämtad från Emanuel Swedenborgs drömbok

Uti Sverige om himmelens vita sky
i landet där helst jag vill vara,
när molnen drar fram över berg och by
och koltrasten ropar om fara

där vandrar jag gärna i kylig blåst
när våren går fram i landet,
när porten till vintern är bommad och låst
och lever gör den som kan det.

Väl mött, syster Vår, vilken dräkt du än tar -
som rödhake, blåvinge, groda -
du gör så att fulheten flyger och far
och rymmer från landet det goda.

Väl mött, moder Jord, som en böljande björk,
som en sjö med skimrande vatten,
glöm vintertiden, sträng och mörk,
glöm kylan och vinternatten!

VID SÄBYSJÖN

Säbysjön i Jakobsberg norr om Stockholm, för sexton år sedan ...

Lövsångaren
sjunger hymn över hagen
där grästuvor
ligger som kupolgravar.

Bakom backen
hukar blåsten
med fickorna fulla av gröna löv

Sverige

Den här dikten skrev jag en vinterdag i april för för tjugotre år sedan, när snön vräkte ner över Huddinge station. Idag hörde jag årets första lövsångare vid Husarviken på Djurgården ...


Sverige är en dröm
lövsångargrönt skimrande
som en försommardag -
en fågel
förtrollad av vindharpors brus
hastande mellan ständigt gröna kvistar:
en sådan dröm är Sverige.

Jag tänker mig mänskligheten

Jag tänker mig mänskligheten som en blomma i en gammal brun lerkruka. Jorden är halvtorr, dålig och grå. Men ibland kommer en snäll gammal gumma och häller på lite vatten och pratar med de dammiga bladen. Och blomman lever och väntar på sitt vatten. Tills det kommer en dag när ingen snäll gumma kommer längre. Och där står blomman och väntar, men ingen kommer. Och blomman väntar på sitt slut.

Jorden torkar till sten och ingen vätska finns kvar. Blomman böjer sig och dör och sjunker ihop till några bruna torra blad. Kanske någon kommer och städar upp, slänger blomma och kruka och torr jord i soporna. Vem saknar denna blomma nu?

Rymden ljuder av toner

Rymden ljuder av toner.
Stjärnor hänger som klockspel.

Någon spelar dem
Med tygklädda klubbor.

Någon sträcker ut sig
Under en vittfamnande ek
Och lyssnar.

I TYRESTAOMRÅDET

Tyresta, den stora området söder om Stockholm som delvis har blivit nationalpark. Djupa skogar, skogssjöar med lommar, här och där trollstämning, vattenslipade berghällar ... .

Rotvältor, flyttblock
sovande troll.

Lommen kastar en isig serpentin.
Ett rop. Bara ett.

Jättarna
borrade sig två grytor
i den grå graniten;
det var i uråldern
när frostjättar
stod i älvarna
och blängde mot solen.

Idag
skrider skräddare
på vattnet.

Isolerad, utstött, ensam

Egentligen är det ju ingenting att skämta om ...
Tänk en människa
så isolerad, utstött, ensam
att hon inte ens får spam
i sin epostlåda

Björktrastens tjatter

I björktoppen björktrastens tjatiga tjatter
har tystnat, i likhet med rödhakens smatter

I skymningen - fåglar på aftongren
landar till vila när timmen blir sen