Om molnen drar bort
och tar fågelvingarna med sig -
inget finns kvar
jorden torkar sönder -
och inga ögon finns kvar att se.
En tomhet av sträng öken
Klippor slipade av vind och sand
Kanske ändå en drömsk varelse
kan stå upp bland stenarna
slå vatten ur berget
befalla marken att grönska
Då skall en skalbagge
fånga solen i grönblanka vingar
Ömsint gamling
böjd rygg, småleende
över det nya livet
När man går
är det gott
att veta att världen finns kvar.
Och veta att
nya gamlingar
skall vaka varsamt
och böja huvud och rygg
i kärlek till det växande
Det är påsk och solen skiner
Jorden är frusen och död
Snart är den full av blommor
Livad av solens glöd
Re’n har en ljusgul fjäril
yrat längs Mälarns strand
letat bland vita båtar
lockad av solens brand
fram ur sitt vinterviste
ut på en dammig kaj -
trodde väl att vi redan
var i månaden maj!
Påsken gör slut på döden
Stararna visslar på vind
Knopparna bryter sitt fängsel
Solen är vänligt trind
***
Igår kom storm och snö
som en sen surpris i mars.
Idag är himlen upplöst
till ett blåtonat
oskrivet blad.
Trädtopparna står svarta av bläck
att skriva tecken däruppe:
Odin riden sin vilda jakt
och valkyrjor våldsamt med honom
Vite Krist
dväljs under jorden.
I morgon är han åter
med Balder, Adonis, Theseus,
Orfeus, Dionysios, Gilgamesh,
Zagreus...
Inte storvulet skränande
som en wagnergud.
Men stillsamt,
som vårens första tussilago.
***
I påskdagens ljus
tinar marken -
liksom frusna tankar
smälter fram
ur glömskans glaciärer.
I andra rymder tillrar lärkan
alauda tractat ti-li-li, skriver Linné -
Den tänker andra tankar än vi
Gyttjan på vägen
solen på himlen
tankarna skimrar
i påskdags sol.
Är jag ensam om min poesi
är jag ändock poet,
och dessa ord är mina.
Är jag ensam
är jag ändock jag
och jorden är mitt hem.
Dansade solen?
- Inget jag såg
och ingen bortvältrad gravsten.
Dold bakom molnen
måhända en dans
trådde påskdagens sol,
ett solo i dur
över västanvinden
ett strålande ljus
ner i mörka hål
Det är vår
och nötväckor blir som galna,
de vimsar
och visslar,
de kastar sig våldsamt
mot vacklande träd
Jag skriver inte modernismen
mer än Opir gjorde -
eller Fot.
Gör kilskrift i våt lera.
Se informationsteknologin.
Se människan
dold bakom drakslingorna.
Tecken i sköldpaddskal
tolkas av de visa.
Orden på papyrusen:
Bläcket brunt
efter alla dessa år
***
Någon vid namn Gabrieli
låter trumpeterna lyfta
som stolta livliga fåglar
vid Jordens gröna träd.
Eller ta en anna idé…
om ett blåaktigt vårkvällsljus
där foton-trumpeter värdigt
drar förbi.
Grazie, signor Gabrieli!
Musik att lugnt fåtölja sig med
när det drar mot påsk.
Låt fåtöljen bli ditt rymdskepp,
Gabrielis canzones din lyftkraft.
Det finns en luft
bakom gravitationen.
***
Det kanske kom lite snö natten mellan
långfredagen och påskdagen
Eller om det var mycket tjock frost
Små vattendroppar glänste på varje gren
Träd fyllda av rödvingetrastar
Deras sång brusar fram i morgonsolen
Rödhakar och taltrastar stämmer in
Vad skriver arabiska poeter om nu?
Diktar någon om hjältar från Falluja och Bagdad?
Den arabiska nationen träder fram
Återfödelsen skakar imperiernas grunder
***
Blek, som solen över Golgata
***
Efter långfredagen
kom långlördagen –
några minuter längre
(fem minuter, för att vara exakt)
och i morgon
blir det långsöndag.
Jorden är en vansinnig
pladder-blogg
som gått över styr.
Låt oss granska alternativen
PÅ FREYAS STORA DAG
I. Vildsvinen vakar
grå, vresiga
håller om husets
hemligheter
II. Sjögrön is -
svarta hål
under vattnet
III. Långfredagslärkor
Kyrkklocksklang
River rymden
i remsor
Osynligt ovanför
gässen på Gärdet
fylls firmamentet
av fågelsång
Delete –
eller radera hela hårddisken!
***
Vattnet är tomt
Inga fiskar över de grönskimrande stenarna
Duvor sågar bräder
till långfredagens kista
Fiskarna är längre ut
i den grönblå kylan
SKÄRTORSDAG - LÅNGFREDAG
Det var någon gång 1968 eller 1969 uppe i Vasastan, på Dalagatan, Odengatan eller Kalbergsvägen, som jag upptäckte att de gamla SAAB-arnas avgasrök är speciellt blå och flyktig om våren. Gamla SAAB-ar finns det inte så många av längre, men vårtecken flödar det av ändå. Tänk på en sandig gata strax efter snösmältningen, innan vårregnen och Gatukontoret hunnit städa upp, hur dammet virvlar, torrt och stickande i den ännu vassa blåsten!
1. SKÄRTORSDAG
Jag ser den tunga snön som faller:
blöt, regnblandad, inte särskilt övertygande längre.
Våren talar milt men bestämt, och överallt är det skator
med kvistar i näbbarna, ute att bättra på bona.
Videungarna spricker snart ut, men annars är det fortfarande lövfritt. Låt oss invänta den första skira grönskan.
2. LÅNGFREDAG
Varför hoppas, när dimman ligger tung över staden?
Varför tystnar inte fågelsången i den råkalla luften?
Solen tycks vara fångad bakom molnen
men ändå finns den där, skymtar som en blek skiva.
Och solen bryter igenom:
dolda stränder framträder först som rökfärgade siluetter, sedan knivskarpt, när dimman snabbt löses upp, och stadsprofilen speglas, lätt vattrad, i fjärden, och vattnet är blått!
Vinterns svarta eller skiffergrå vattenyta slits bort. Fram kommer det vackert gnistrande ljusblå
DEN STILLA VECKAN
Den stilla veckan
Mitt i Europa
Ett rum, ett hotell
Fyllt av morgonljus
(Och tystnad...
Därborta rinner en flod som dör...)
Döende minuter
Faller i mitt rum
När datorn stängs av
och fläkten tystnar
sänker sig Stilla veckans frid,
lägger en mjuk vit kofta
om varje blomma
som tidigt vågar möta våren.
Broadwaytiggarens bruna ansikte:
"God bless you" och framsträckt hand
Ännu inte sommar i New York -
fort härifrån
det här är inte en plats för mig!
Finns det människor här?
Eller bara androider kopierade från TV?
Ekorrarna är små falska robotar klädda i päls.
Vid Union Square försöker folk se ut
som New York-konstnärer.
I diset kommer november och snörvlar
i farstun -
de sista blommorna tog frosten
och mörkret hänger över hustaken.
Glåmighetstid, ansikten bleknar
när mörkret tar deras färg
November sitter på en sten i skogen
och lyssnar till mestågens tjatter
Tofsmesarnas hjässor glänser i solen
Denna dikt är exakt 16 år gammal idag - det året var det tydligen normal vinter med isen kvar första mars.
Under vattnet
sover kabblekan i väntan på våren.
Sjön mumlar i sömnen
slumrar under isen
Sömnen går till vägs ände
