fredag 31 augusti 2007

Den tysta provinsen

Den tysta provinsen -
Graniten kniper käft
Vänder ansiktet mot himlen
Tiger trotsigt

I djungeln finns babblarna
("many are more often heard than seen")
Breakdansare utanför New Yorks stadsbibliotek -
Här finns tystnaden, önskan om renhet.

Hårdnackade klippor
Tuktade av ishyveln
Kastar bort det tomma skalet
Okuvlig yta
Hård substans
Ändå len vid beröring

torsdag 30 augusti 2007

Månförmörkelsen nionde februari 1990

Vid de ständigt skällande hundarnas pråm
vajar svenska flaggan i mörkret -
reglementsvidrigt

Metallisk asfalt tanklösa bilar
lukt av bensin

Friggs vävstol
höjs över husen

En vandrare går däruppe
med ryggen mot månen;
Jupiter viker
från ansiktet av levrat blod

En svart tjur möter min blick

Mörker
Mörknande ansikte

Det övertygar inte

Inte här bland asfalten

onsdag 29 augusti 2007

Korpen talade

Korpen talade ur molnen
som låg mot bergets blågrå sidor.

Han uttalade sitt namn.

Han sade: "Jag är den jag är"

Namnet skar genom den vindstilla
natten, ända ner till isflaken
på sjön.

måndag 27 augusti 2007

Någonstans står träden som gröna drömmar; sonnett

Någonstans står träden som gröna drömmar
med kronorna utbredda mot himlen.
Stjärnskotten gnistrar bland löven.

Grenarna lyfts av vinden;
vinden smeker grenarna till sömns
alltmedan natten breder ut sin svarta fäll
över träd som snart skall drömma.

***

Du står med stadig fot
En ädling, till konung smord
Väl fästad i denna jord
Med mäktig och säker rot

Du räds ej fiendens hot
Ej tal om våldsdåd och mord
Ej isande vindar från nord
Får dig förfalla till knot

Du väldiga brusande ek
En konung bland skogens träd

Att vörda i vårens tid
När livet är gamman och lek

Skåda människa. Gläd
Dig alla dagar härvid

söndag 26 augusti 2007

Trollskimmer

Ett förtrollat moln har sänkt sig över
hundra kvarter i Stockholms mitt:
lysande stjärnskott kring lysande neon
från DUX och Mercedes.

Stadens själ, Sankte Erik kungakrönt,
lyfter sig över hustaken och utmanar
kölden

utmanar och överglänser den
bleknande Karlavagnen

ser godstågen rulla över broarna, ser isen
som växer i det mörkstrimmiga vattnet.

- Vad gör stjärnorna?

- De vinner alltid till slut!

lördag 25 augusti 2007

Syner

I. Jag ser mig själv vid en skogsrand av mörka
granar, går med höga stövlar
i saftigt gräs och blöt klafsig jord, lutar
mig fram över det svarta
dyvattnet i ett dike och ser något -
ett spår av liv på ytan.

Jag ser mig själv på en mager stenig backe
där boskap betat i tusen år
och vråken vaktar den blåvita himlen.

Jag ser mig själv lyssna till tusen ljud
i tallarnas skugga...

II. Lyssna
Lyssna och andas
Andas sakta
Varje andetag är en livstid
Du kan aldrig få den åter - bara minnas
Och vad är det du minns?
Du flyger i jättefågelns kräva
Du spottas upp på en främmand strand
Luften smakar gift
Jorden vänder sig bort
Blomman du plockat har vissnat

III. I diset
ser jag upp mot träden.
Smäckra palmer, enorma ormbunksträd.
Där klättrar Archaeopteryx litographica
långsamt mot toppen
vänder sig
och ser mot mig mig med ödlekloka ögon.
Vingarna spärras ut.
Ensamt står träden kvar
och skakar förvirrat en tom gren.

IV. Jag ser mig själv följa det flyende rådjuret
och den feta makliga grävlingen
i kikaren. Jag ser mig när jag ser dem.

Luften känns plötsligt tom.

fredag 24 augusti 2007

Barnets mörkerrädsla

Barnet, med varulven flåsande i nacken...
framåt, framåt, framgång, framtid

Vassa skärande tungor
monstret som lurar i källargången
vargarna i trappan

Skräcken är en svart häxa som sitter
uppflugen på en rotvälta invid stigen,
ruggig, förvriden, hånskrattande, med
gula trasiga tänder
onda brinnande ögon

Häxor är onda gamlingar i grå kläder med
spetsiga näsor och vassa fingrar

Trollen sitter som mossiga flyttblock i mörkret
och fnissar och pekar finger -
aldrig luras de ut i solljuset.
Deras skratt är som brännässlor.

Trollen är fyllegubbar som raglar på gatan och
skränar och har röda konstiga ansikten.
Trollen sitter där de sitter
i flyende förföljande skuggor.
Trollen äter människor.

Överallt dessa elaka varelser
Gå alltid framåt
Gå aldrig från stigen...
men du saknar ju riddarens blanka rustning
och skarpa svärd
och lille vallpojkens välsmorda käft.

torsdag 23 augusti 2007

Gudarnas masker

I.

Gudarnas masker
är stungna av maskar -
murknande
mörknande.

II.

Drömtidens död:
vacker att vakna, kanske,
till verkligheten
där anden knappt anas
ens som en vindil på vattnet.
Men än, bakom maskens skydd
söker människan sin gud.

onsdag 22 augusti 2007

Gamla fågelskådare dör aldrig

Gamla fågelskådare dör aldrig

De kläds bara i fjädrar
och mjuka dun

Glider bort mellan träden
och sjunger i ett annat land

tisdag 21 augusti 2007

Den store mannen

Den store mannen hade förvandlats från skräckväsen
av kött och blod till ärgig staty i brons.
Ur gjutformen hade man tagit fram en förfallen
kämpes förskönade avbild.

Nu satt duvorna på det vördnadsbjudande
huvudet och färgade det vitt.

Folket brydde sig inte om belätet.
Det var en klump i stadsvimlet som mest rörde
de konstintresserade,
lösdrivarna
som brukade
sitta på sockeln -
och duvorna.

måndag 20 augusti 2007

Ännu en månförmörkelse

Oktobernatten breder ut ridån av blåsvart
tyg och gnistrande stjärnor - mellan de
mindre himlaljusen mörknar det vita och blå
ansiktet, månpojken rodnar.

I sagovärlden, drömtiden, var sol och måne
förenade, och vandrade lyckliga genom
rymden.
Det var innan himlen, jorden och underjorden
skiljdes åt och människornas dödliga
ras uppstod.

Solen och månen var väldiga träd, och
stjärnorna glänste genom grenverk,
böljande som hår.

Trollkarlar klättrade på träden mellan
världarna och sjöng liv i alla väsen,
hälsade solen och månen, de två vandrarna,
lyfte händerna till hälsning
och drömde: drömsången gjorde löven
till fåglar och unga träd till hjortar.

Gudarna steg ned till jorden för att
se undren.
Underjorden var ännu tom, ty döden fanns
icke i världen
och gudarna sade: "detta är gott".
De såg inte draken under trädets fot.

söndag 19 augusti 2007

Vi är bara på genomresa

Vi är bara på genomresa
Som kometer
Slungade av okända krafter mot solsystemets mitt
Från den svarta rymden i Oorts moln
Drivna in mot solen, planeterna
Där vi krockar varandra
Krossas mot planeter, månar, asteroider
Kokas bort av solen
Eller svänger igen
Och förenas åter med det stora mörkret.
Jag har inte kommit hit för att vara jag
Jag har blivit skickad
Utan att känna uppdraget
Bara anar att jag måste vara någon
Som måste försöka gissa


På andra sidan världen finns länder
med långa kuster
Som Chile exempelvis
Hur känns det att stå mot ett hav
Som med mänskliga mått
Är i det närmaste oändligt?
Bränningar som stiger mot klipporna
Tills de faller i havet
Chile är flaggstången
Peru och Bolivia flaggan
Man kan glo ut i evigheten ett helt liv
Utan att förstå någonting

lördag 18 augusti 2007

Finns det roskarlar på Bougainville?


Finns det roskarlar på Bougainville?
Flyger småspovar på stränderna vid Finschhafen?

Dessa fåglar; deras vingar täcker kontinenterna
överbryggar oceanerna.
Myllrande vadarstränder; Taimyr, drömda land -
rosenmåsar i Berings sund.

När mitt fågelhjärta tickar ödsligt
mot tidens slut
lyfter åter albatrosser. Över sjunkna landbryggor
vältar sig valar.

(Frimärken från min egen gamla samling. Överst en roskarl; finns även i Stockholms skärgård.
Nedom den småspoven som säkert träffas på i fjällen, exempelvis på myrarna nära Abisko, varje år.)

fredag 17 augusti 2007

Delius

Dold i CD:ns blanka kropp
ligger toner, musik, visioner;

i detta fall Delius´minnen från Florida.

Ändå finns det en klang
av nordiska stråkar - kanske inbillad
kanske verklig. Hur som helst,
vinden drar genom träden
i Floridas apelsinplanteringar
och Karelens skogar -
och brusar. Med brusfritt CD-ljud
hör man vindbruset ännu bättre

torsdag 16 augusti 2007

Kulturvågor

Kulturerna rullar som vågor
mot Tidens klapperstensstrand.
Stora dånande bränningar
eller tysta små krusningar:
alla splittras de
upplöses i skum,
i vittrande ruttnande strandgods.

Den kosmiske vandraren
sitter på stranden och ser:
där flyter ett mayanskt alfabet
här babylonisk geometri.
Rostig i sanden: en spansk huggare.
Bruten: en polynesisk paddel.

Gistnar bland stenarna
gör en kungamask från Dahomey,
och där ligger ett lik:
de magra resterna av den siste nordbon på Grönland.

Vandraren går längs stranden
i den salta vinden,
petar förstrött bland tångruskor
ser ut över havet
och försvinner i tallskogen.

onsdag 15 augusti 2007

Och så detta

Och så detta

När lövsångaren lyfter sig
mot en ny himmel
Ger tristessen en näsknäpp
till förmån för det hemtama

Vänta bara
Det kommer mer

Så dra upp öronen
till en högre volym
Högre och högre
tills den där himlen brister
och sjunker ner i en annan vinter

tisdag 14 augusti 2007

Förort i regn

Detta regnet
faller i en vind
varken kall eller varn
i förorten

där björkarna står
i ett gröngult skimmer

där videungarna
blivit ludna håriga djur

där en övergiven refug
med två lyktor
står på en tom gata.

Gammal förort
med spårvagnsrassel
inmurat i tystnaden.

För varje vår:
nässlornas friska skott
maskrosornas taggiga bladrosetter.

Tankarna
är stilla i regnet.
Bara människan
går genom årstiderna
genom känslan av en tunnel
mellan årstiderna

mellan seklen.

måndag 13 augusti 2007

Ikaros' återkomst

Jag lurade er, alla stackars dårar
Ni trodde jag dog i ett svallande hav
Vad gagnar väl hånskratt och falska tårar
Om havsdjupet verkligen blev min grav?

Visst lyfte jag högt, nära solens lågor
Där rymden är blå och hettan är sträng
Men där såg jag ner på Jordens plågor
Tog ett beslut och gjorde en sväng

Jag såg hur kungar och andra pirater
Som Minos härjar bland jordens folk
Och kungarna hade många kamrater
Som gärna för makten är vältalig tolk

Präster och ämbetsmän och professorer
Liksom soldater står makten när
Med vapen och ord är de agressorer
Den egna börsen är alltid kär!

Jag såg alla mänskor som kämpar och lider
Som söker en flyktväg ur detta hål
De väntar på segern i dessa strider
När frihetens gnista slår upp till ett bål

Ni trodde jag brändes av solens brasa
Att hettan upplöste vingarnas band
Ni trodde jag föll och fylldes av fasa
Våldsamt jag dök långt från närmaste strand

Fjädrar på vattnet markerade fallet
Vem kunde tro att jag levde kvar
När vingarna verkade ligga i svallet
Var kroppen säkert i havets förvar

Men helt nära vågornas skummande toppar
Flög jag i lönn mot en annan kust
Svalkad av havsvind och salta droppar
Ingen människa kände min lust

Uppe i rymden min tekniske fader
Daedalos flög mot ett annat land
I ljumma vindar och milda grader
Bort mot Siciliens hägrande strand

Daedalos dansar på maktens tiljor
Utan att känna skam eller skuld
Mänskor av den sorten säljer viljor
Bara de får några börsar guld

Själv bara sedd av tärnor och måsar
Kraftiga vingslag förde mig bort
In över länder med höga åsar
Vem trodde jag mäktar en sådan sport?

Jag visste att makten har många vänner
Men Frihetens folk är av annan sort
Jag flyger till goda kämpar jag känner
Bort från den onda världen - bort!

Högt upp bland Kaukasus steniga hamrar
Möts vi till rådslag, Prometheus och jag
Sedan, i Tartaros' mörka kamrar
Titanerna väntar på nästa slag

Ni trodde att frihetens låga var falnad
Av storkungars mörka förkvävande makt
Och konsten att flyga var bränd, sedan svalnad
Då känner ni ej våran hemliga pakt!

För Ikaros spänner på nytt sina vingar
Titanerna kommer med blanka svärd
Uppreser folken till kamp och betvingar
Minos, och vinner vår egen värld!

Makten är stor om den tillåts växa
Härjar som ogräs i åkerns säd
Men vi skall ge den en riktig läxa
Krossa den hårt mellan hammar' och städ!

söndag 12 augusti 2007

Själsligen är jag fågelskådare

Själsligen är jag fågelskådare
utan att förstå vad jag skådar

Bruna örontäckare
Rostbruna övergumpar -
vad betyder de för mig?

Vad betyder en spelflygande ringduva
i våldsam jakt över skogen,
dödsskrämda gråsparvar skrikande
i en häck?
Vad betyder himlens svarta punkter?

Smådinosaurier
Små bevingade drakar
talar med tunna stämmor
varje morgon
Mikrosaurier svärmar över taken

Om jag ser dem
så ser jag något obegripligt.

Kanske mig själv

Kanske en ripfjäder fallen i kråkriset
på en fjällsluttning långt borta

lördag 11 augusti 2007

Från Blekinge

LYCKÅ SLOTTSRUIN

Låt drömmarna fara
i den gamla ruinen
där maskrosor pryder gårdens grus.

Låt drömmarna fara
med småfåglars fladder -
syrenerna blommar vid nästa hus.

Makten gick under
och murarna föll -
syrenerna blommar och dagen är ljus.



HJORTAHAMMAR

Skeppet har strandat
stäven sjunkit,
djupt i sanden
har skrovet satts.
Livsskepp, dödsskepp
ligger för evigt
ovan vattnet
vigda åt ...?



MÖCKLERUM

Här sticker inte myggorna

Flugorna är lugna

Friden tillhör trädpiplärkan
och den breda hällens skeppsmanskap
och plöjare

Korparna håller vakt

(Igår var det hundrade posten på denna blogg. Det glömde jag att fira, men säger ett stilla "hurra" idag i stället, och riktar ett tack till den lilla läsarskaran!)

fredag 10 augusti 2007

Koltrast i stilla veckan

Jag hör den genom fönstret
Stänger av radion för att höra bättre
Det är kväll i stilla veckan
Mobben larmar i Jerusalem
Men här är det tyst
Koltrasten sitter långt borta
Sjunger eftertänksamt
Medan våren smyger liv
I vinterstela kroppar


Jag ser ett fönster
en vägg
en ocean
en kontinent
Så långsamt meditativ
drar musiken fram
i kvällens porer
Då vill jag bort från det ena
bygga murar mot det andra
vara avskärmad
i fotogenlampans mörker

torsdag 9 augusti 2007

Motspråk

Tar man bort ”allting”
kommer ”ingenting”
att bli ”allting”

Motspråk:
Inled avledande manöver
Avled inledande uppmärksamhet
Ledsaga orden bort från tingen
Upphäv inlevelsen
Avskaffa ordens sanning

onsdag 8 augusti 2007

Passage

En gud gick förbi
och fick syn på universum.

"Vad är det för skräp?" muttrade han

slängde universum som en tomsäck över axeln
och gick vresigt vidare

tisdag 7 augusti 2007

Lappland vimlar av underverk

Blåhaken klämtar "det var flickorna i Småland"

En död bruten björk ser ut som ett får
med stor underläpp -
en kal fläck
i snön på berget som en gubbe med slokhatt.

Ännu en björkstam står eftertänksam
som en poet från Tangdynastin.

I snön och berget: ett öga och en jättekäft.

måndag 6 augusti 2007

Om drakar

Stjärnbilderna lägger sig till ro
bakom sommarhimlen
Vilar med ryggarna mot avgrunden
där en drake sover
Svartblänkande, sträng,
med guldstänkta vingar

Där penslarnas tecken står upp som berg
i öster vid Världens rand
har drakarna glänsande jadesten-färg
vart öga en kolugnsbrand

DE GLADA DRAKARNA

När vinternatten - för evigt, trodde man -
hade vräkt sin isiga kolsäck
över allt levande
hördes skallande skratt
och med ens lystes mörkret upp av många bloss!

Det var drakarna som kom:
glada drakar som flög än högt, än lågt,
ringlade sig lekande lätt i svalflykt runt bergen
som lysande mångfärgade band över natthimlen,
de spred miljoner gnistor ur gapen
tills stjärnorna släcktes ut
och de lyckliga drakarna gick till vila
under en vitnande morgon.

NÄR SOLEN GÅTT NER ...

När solen gått ned bortom havet i väster
och natten kommer, månlös och svart,
flyger en drake högt uppe i mörkret
och sprutar gnistor som nedsmält guld.

Drakarnas guld ligger djupt i berget,
glänser och gnistrar i hålor och prång,
drakguldet flammar och brinner på himlen
tills solen går upp, och det åter blir mull.

***

Det är tid att ömsa skinn
Den stora europeiska draken
skall kasta bort det nötta skalet,
pånyttfödd träda fram ur de underjordiska
gångarna
Katakomberna sprängs - en här av döda
slår sig upp mot ljuset

Draken slår med metallvingar.

Ryttaren riktar spjutets udd
mot ringlande jordkryparen

Draken, dödligt farlig
dräglar etter och eld

Asagudens utmaning
antas utan fruktan

***

Om en drake stiger upp från havets botten
kryper högt upp på klipporna
och brölar som en tjur mot himlen -
då skall jorden skälva
och tio tusen fåglar stiga mot himlen

söndag 5 augusti 2007

Det andra Europa

Under motorvägarna och fabrikerna
flygfälten och de ändlösa städerna
ligger det andra Europa:
en slumrande gud.

Tiotusen byråkrater i Bryssel,
vad kan de göra?
Herrar i Prag, Berlin och Bonn,
var är er makt?
Kan kravallpolisen besegra fienden,
maskrosorna och gräset,
som tränger genom asfalt och betong?
Kan regnet och vinden få yrkesförbud?

En dag marscherar skogarna in
i Ruhr och Vallonien
och blott ett dödens hångrin,
krampaktigt i det sista,
hänger kvar i byråkraternas kranier.
Deutschland wird grün!

lördag 4 augusti 2007

Gasverket, Husarviken

Här upphör Stockholm för en stund
Röda tegelväggar
skymtar bakom björksly
Grusig mark blinkar i solen

Det kunde vara varsomhelst
där man mitt emot industriruinerna
ser skogen höja sig
"Förvåna mig" skulle jag kunna säga
"Här har du förvånat mig"

Det här hade kunnat vara bortåt Laxå
eller kanske någonstans
i Västerbottens drömska inland
… långt från Stockholm
… och en annan lövsångare


Vingslag bland träden
Sedan tystnad
Och mer tystnad
Vem flög?
Vem gjorde tystnaden?


Augustiregn
efter åska
som det var förr.

Några slag på pukan
signalerar
sommars slutakt

fredag 3 augusti 2007

Utställningskatalog

En tur runt Jorden

Ta med katalogen bara

Så man ser vad det är

Monter ett: ett isberg på havet

Monter två: en döende knarkare i San Francisco

Man går till nästa monter,
läser i katalogen:

Här pågår ett folkmord
i principernas namn

Bläddrar i registret

Det finns ingen monter för Gud
- bara för gudar

Se där, en med många armar

En annan med horn

Är denna monter tom? - Nej,
där finns den Helige Ande

- Och vad är detta?

- Bläddra i katalogen!

- Å, det är ju ett sandkorn
från Nilens delta
och ett till
och ett till...

Utställningskommissarien
har sannerligen varit grundlig!

Mitt i en luftig sal
har man ställt ut

fåglarnas flykt
och tidens gång!

torsdag 2 augusti 2007

Fågelband

När midvintermörkret kryper upp mot fönstren
och svart is fläckar gatan
lyssnar jag till en kassett, hör hackspettar ropa
i sommargrönskan, talgoxar som filar på
sina två toner, kungsfåglars tunna gnissel
och nötskrikors grova skrän -

våren, sommaren, infångade på en tunn brun remsa,
japansk elektronik, små ting från de Åtta
Öarnas land, från Trollsländans öar
grönsångares silverdalerdrillar i björkskogen,
uppfångade av en liten mikrofon, osynliga
ljudspår ristade på denna remsa från
Yamatos land -

kamrat Sony, har du stått på Kagus himmelska
berg och sett måsarna flyga mot
soluppgången, har du hört vaktlarna ropa
i Fukakusa by en kväll fylld av
apelsinblommedoft?

Stereofonisk natur ur hörlurarna.

Stereovår, stereosommar, en liten spik i
vinterns kista.

onsdag 1 augusti 2007

På vintergatan

På vintergatan
sparkar sig renarna ner till lavarna
löper över snön
med hornen långt in bland stjärnorna
bort till de andra gudarnas land -
så lätt de springer
så gudalikt!
och stjärnorna hänger på hornen


Utan runstav
under tungan
talar jag dåligt
darrande svagt.
Drömmer långt bortom runorna
huggna och målade
visserligen
men ändå inte min estetik.
Drömmer långt bortom
de lägre gudarna -
det finns andra gudar
andra himlar
andra jordar.
Ett fallet löv
driver med strömmen
En vilsen tanke
lyfts bort som en fjäder
Stjärnorna blinkar knipslugt